Jenny Erpenbeck

”Hemma är där man kan vara privat.” – I samtal med Jenny Erpenbeck

Website zu den deutsch-israelischen Literaturtagen; © Goethe-Institut

Tysk-israeliska litteraturdagarnas hemsida; © Goethe-Institut"Dagens hemma" lydde mottot för litteraturdagarna som Goethe-Institutet var med och organiserade. Under maj månad 2010 sammanfördes tyska och israeliska författare som läste ur sina böcker inför publik och samtalade om frihet, rötter och individuella föreställningar om hem och hemland. En av deltagarna var Jenny Erpenbeck från Berlin.

Jenny Erpenbeck, vad har du för förväntningar på de tysk-israeliska litteraturdagarna som du nu får uppleva för första gången?

Jenny Erpenbeck; © Katharina BehlingJag ser helt enkelt fram emot att få samtala med en annan författare.

Sådana dubbeluppläsningar är ju inte bara en överraskning för publiken, utan också för författarna själva. Hur kommer personen som jag sitter med där uppe på scenen att vara? Vad är det för en människa? Har vi samma funderingar? Och nästa år åker jag ju till Israel, vilket givetvis är en extra sporre.

Hemma är mer än bara en plats

Din samtalspartner vid uppläsningen är Ayman Sikseck – en palestinsk israel som i sin senaste roman To Jaffa ägnar sig åt icke-judiska israelers liv och och självklarhet …

Tysk-israeliska litteraturdagarnas hemsida; © Goethe-InstitutJag kan tänka mig att vi under vårt samtal kanske kommer in på mångsidigheten som ryms i begreppet ”hemma”. Jag anser nämligen att hemma är mer än bara en plats – något som jag också beskriver i min bok Heimsuchung (Hemsökelse).

Vi som fortfarande bor i Tyskland, eller som just återvänt, förknippar förmodligen snarast vår gemensamma historia med israelerna, som ju är ordentligt belastad med tanke på begreppet ”hem”.

Så vad är ”hemma” för dig?

Barndomens platser, mammas mat, familjära ritualer. Och språket, självklart. Och då menar jag inte bara orden i sig, utan framför allt innehållet – självklarheten i umgänget med människor som jag arbetar och tänker med, folk jag möter på gatan.

Omöjligt att kasta bort

Jenny Erpenbecks roman Heimsuchung (Hemsökelse); © btbDu är född i Östberlin. Gick en bit ”hem” förlorat i samband med upplösningen av DDR?

En betydande del, det är jag säker på. Men om jag föreställer mig att jag i dag helt plötsligt skulle vara tvungen att lämna mitt nuvarande liv, så tror jag nog att man skulle finna ganska mycket ”hemma” i det jag lämnar efter mig även i dag …

Finns det någon som gjort särskilt stort intryck på dig med hänsyn till detta?

Min gammelmormor. Hon flydde från Östpreussen med tre barnbarn, allt hon lyckades rädda var familjens liv. Det faktum att hon förlorade sin gård och sitt hem hörde jag henne aldrig klaga över. Det gav henne en stor frihet.

Ibland skulle jag gärna själv vilja vara så fri, i vissa sammanhang. Men för mig har helt vardagliga ting ofta ett eget privat liv, och därför har jag väldigt svårt för att skilja mig från dem. Jag kan överlåta dem åt någon, ifall de får ett nytt hem – men kasta bort dem? Nej.

Även tid kan vara hemma

Du är själv mamma. Har dina känslor för begreppet ”hemma” förändrats på grund av det?

Jenny Erpenbecks roman Dinge, die verschwinden (Saker som försvinner);  © Galiani VerlagI den stad som jag nu går igenom tillsammans med min son, var jag själv först barn, sedan tonåring och sedan kvinna. Vilket innebär att min son kommer att ha historier från samma platser, fastän helt andra. Det tycker jag är väldigt spännande.

Om man under loppet av sitt liv befunnit sig väldigt mycket på samma plats, på samma gata, i samma stad, så stjälps alltsammans till slut och tiden själv förvandlas till ett slags hem. Från en viss stund blir tiden plötsligt så viktig, och denna vikt binder en sedan till den platsen.

Att ta klivet ut ur en sådan personlig historia, att liksom rycka loss den, förefaller mig numera svårt och väldigt synd, vilket kanske är en förklaring till min bofasthet.

Jenny Erpenbeck föddes 1967 i Östberlin. Efter att ha utbildat sig till bokbindare och arbetat som rekvisitör vid Staatsoper i Berlin studerade hon teatervetenskap och musikteaterregi. I dag är hon verksam som författare, dramatiker och regissör och bor omväxlande i Berlin och Graz. Jenny Erpenbeck har skrivit böckerna Geschichte vom alten Kind/Historien om det gamla barnet (1999), Tand/Smäck (2001), Wörterbuch/Ordbok (2005), Heimsuchung/Hemsökelse (2008) und Dinge, die verschwinden/Saker som försvinner (2009) och utmärkts bland annat med Ingeborg-Bachmann-priset och Heimito-von-Doderer-litteraturpriset.
De tysk-israeliska litteraturdagarna arrangeras av Goethe-Institutet och Heinrich-Böll-stiftelsen. Sedan 2005 äger de växelvis rum i Tel Aviv och Berlin.

Armin Himmelrath
arbetar som frilansjournalist och publicist för bildning och vetenskap (bl.a. för Westdeutscher Rundfunk, Deutschlandfunk, UniSpiegel etc.) i Köln.

Översättning från tyska: Christine Bredenkamp

Copyright: Goethe-Institut e. V., Online-Redaktion
Maj 2010

Har du frågor angående den här artikeln? Mejla oss!
online-redaktion@goethe.de

Externa länkar