Snabb-inloggning:

Gå direkt till sekundärnavigationen (Alt 1) Gå direkt till huvudnavigationen (Alt 2)

Jan Arleij: Digitalisering och seniorer
Utanförskapet försvinner inte

Digitalisering och seniorer
Digitalisering och seniorer | Foto: Gervyn Louis på unsplash.com

En av fyra 70-plussare står utanför samhället medan digitaliseringen skenar vidare. De som tror att problemet försvinner när de äldsta dör begår ett stort misstag. Enveten fortbildning tycks vara bästa medicinen.

I dammet efter den galopperande it-utvecklingen döljer sig hundratusentals äldre som aldrig hann komma med på den digitala vagnen. Låt oss kalla det som pågår en digital ålderism. Detta märkliga att ett land medvetet tillåter modern teknik att isolera och stänga ute människor från grundläggande samhälleliga rättigheter.
Ingen med ansvar säger det högt, men politiken tycks tro att problemet kan lösa sig självt genom att de utanförställda seniorerna till slut trillar av pinn – ”de nya unga pensionärerna är vana vid webben och vet hur man gör”.

Men det där är ett missförstånd.

När forskaren Dino Viscovi, lektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Linnéuniversitetet i Växjö läste i lokaltidningen att kommunen ville ersätta befintliga parkeringsautomater med appar blev han upprörd.
I sin forskning hade han statistik om äldres tillgång till och färdigheter i att använda digitala tjänster.
– Jag visste ju att bara drygt hälften av 65- till 85-åringarna hade smarttelefon och att dessutom en fjärdedel av dem inte kunde hantera appar. En klar majoritet av de äldre skulle därmed inte längre kunna parkera i centrum.

Ålderism är visserligen att inte tro äldre om att kunna hänga med i utvecklingen bara för att de är årsrika. Men äldre måste också få åldras. Pandemin må ha tvingat ut många seniorer på internet för att bryta sin påtvingade sociala isolering. Det stämmer för de mest aktiva, de har absolut växlat upp sin digitala användning. Men inte de som redan står utanför. Karantän och olika begränsningar har inte fått dem att koppla upp sig. Vad vi i stället ser är att den digitala klyftan djupnar inom gruppen äldre.

Linnéuniversitetet har nya fakta: I slutet av 2020 genomfördes en enkätundersökning som besvarades av 1 610 personer mellan 65 och 90 år. Ungefär fyra av tio, 39 procent, uppgav att de på grund av pandemin har ökat sin användning av digitala medier. Ökningen av användandet har nästan uteslutande skett bland redan digitalt aktiva.
Men inte heller i denna grupp är mönstret enhetligt. Det är framför allt de som är relativt ekonomiskt välbeställda, som har en längre utbildning och som är aktiva i sociala nätverk som också har utvecklat sin användning. I gruppen 70 år och äldre använder 20 procent aldrig digitala medier.

För fem år sedan undersöktes samma årgångar, som då var 65 till 85 år, och man kunde konstatera att 20 procent aldrig var online då heller. Ytterligare fem procent är så lågfrekventa användare att de inte heller kan betraktas som digitalt inkluderade.
Då handlar det om minst 400 000 äldre personer. Det här kostar i ökad psykisk ohälsa.
– Att gå i pension och åldras idag är helt annorlunda än för femton, tjugo år sedan. Tidigare hade den enskilde genom skolgång och ett yrkesliv skaffat sig erfarenheter och kunskaper för att reda sig livet ut, säger Dino Viscovi. När man inser att man inte hänger med i den tekniska utvecklingen känner man sig ofta tyngd av självkritik. Skuld och skam följer med som mörka skuggor av att hamna utanför.

Pensionärsorganisationen SPF Seniorerna med en kvarts miljon medlemmar har i den färska rapporten ”Digitalisering handlar om människor” formulerat sin syn på vad som är ett måste:
”Om samhället kräver att medborgarna ska hantera ärenden och information digitalt ska människor kunna räkna med motprestationen att utbildas och fortbildas i digital kompetens.”

I rapporten kräver förbundet att det offentliga tar ett huvudansvar för att alla invånare kostnadsfritt ska ha möjlighet att skaffa och utveckla sin digitala kompetens. Det handlar om rättvisa: ”Alla invånare ska ha samma möjligheter att delta i samhällslivet.”

Vad gör då den svenska regeringen?

Ja, med parollen ”digitalt först” som det heter i regeringens digitaliseringsstrategi och med dess vision att digitala tjänster ”ska vara förstahandsval i den offentliga sektorns kontakter med privatpersoner” riskerar viktiga grupper att lämnas efter.

Det kommer under överskådlig tid att finnas hundratusentals äldre som inte svarar mot de krav som dagens digitaliseringsstrategi ställer.
Att betrakta dessa äldre som en restkategori innebär ett risktagande.
– När likvärdigheten hotas i samhället, hotas också den sociala sammanhållningen och tilliten, varnar Dino Viscovi.

Folkbildning är en del av medicinen. Den 15 oktober infaller Digitaldagen, en årlig och nationell temadag om digitaliseringens möjligheter och utmaningar. Målet är att inspirera alla människor till att vilja och kunna vara med i den digitala utvecklingen.

En av alla deltagare är SPF Seniorerna som erbjuder en digital kurs i hur man deltar i ett Zoom-möte. Under pandemin har tusentals medlemmar utbildats i verktyget, från att skapa ett Zoom-konto till hur man använder chatten, och nu bjuder man vem som vill att ta chansen att lära.


Jan Arleij Foto: Senioren Jan Arleij, reporter på tidningen Senioren









 

upp