Snabb-inloggning:

Gå direkt till sekundärnavigationen (Alt 1) Gå direkt till huvudnavigationen (Alt 2)

Karolin Schwarz
Även vuxna behöver mediekompetens

Medienkompetenz von Erwachsenen: en kvinna vid en dator
© Colourbox

Även vuxna möter en mängd falska nyheter på nätet. Men det saknas tillfredsställande tjänster för denna målgrupp. Finns det fortfarande möjligheter att nå denna grupp?
 

De senaste åren har det talats mycket världen över om vilseledande och felaktig information, särskilt i och med presidentvalet i USA 2016 och Brexit. När det efterfrågas motåtgärder kastas ljuset genast på barn och ungdomar och på skolan. Då väcks ofta högljudda krav på ett skolämne som ska lära eleverna riskerna med falska nyheter på nätet och ge dem medie- och informationskompetens. Så långt allting bra. Till slut måste de nya generationerna lära sig att hantera mängden information på nätet.

Elever skulle man utan vidare också kunna nå, om man så ville. Såväl i Tyskland som i Sverige råder skolplikt. Skulle man i läroplanen infoga medie- och informationskompetens och tekniker för att känna igen falska nyheter skulle alltså elever knappt undgå denna bildningerfarenhet.

Svårare blir det däremot att nå dem som har skoltiden bakom sig. Handlar det om om vuxna måste man förlita sig på att de medverkar frivilligt. Erbjudanden av det slaget finns i Tyskland exempelvis på folkhögskolor, ibland också på företag. Men det förutsätter att deltagarna redan har kommit till insikt om att virala, falska nyheter är förenade med risker.

Det är komplicerat

Hur viktiga de redan existerande tjänster än är har de inte alltid så låg tröskel. Utmaningen består därför i att komma på så bra, nåbara och lättillgängliga tjänster som möjligt, vilka i bästa fall också är underhållande. Ingen lätt uppgift. Och samtidigt måste man hitta nya vägar för att nå så många människor som möjligt. Undersökningar på EU-nivå har visat att många människor ser felaktig och vilseledande information som en fara för demokratin. Samtidigt anser sig en stor andel själva vara i stånd att känna igen falska nyheter.

Principiellt kan man säga att falsarier på nätet åskådliggör ett generationsöverskridande problem som drabbar hela samhället. Virala, falska nyheter fungerar på olika sätt. För det första eftersom de väcker känslor. Falska nyheter väcker ilska, rädsla eller sorg och gör så att mottagaren först reagerar – alltså  sprider nyheten vidare – i stället för att stanna upp och granska nyheten.  Falska nyheter fungerar dessutom särskilt bra när de knyter an till rådande splittringar i samhället, särskilt omstridda ämnen. Till detta kommer andra mekanismer, som det så kallade Confirmation Bias, eller bekräftelsejäv. Begreppet beskriver människans benägenhet att snarare tro på information som bekräftar den egna världsbilden. Bekräftelsejäv leder därutöver till att vi människor målinriktat också söker efter information som bekräftar vår världsbild. Ingen är skyddad från detta, gammal som ung.

Studier visar att vilseledande information och brist på medie- och informationskompetens även förekommer i vuxna generationer. Delvis sprider äldre vuxna till och med mer falska nyheter än yngre. Det borde inte förvåna – mycket av de falska nyheterna som faktakollare granskar världen över härrör inte från elevers WhatsApp-grupper, utan sprids av vuxna på plattformar som Facebook, Twitter, YouTube och WhatsApp. Många vuxna är dessutom inte uppvuxna med internet. Somliga har svårt att hålla jämna steg med den snabba utvecklingen på nätet. Å andra sidan drar vuxna nytta av yngre människor ifråga om erfarenhet, även när det gäller att hantera medier. Därför kan det vara meningsfullt med erbjudanden för olika målgrupper.

Det finns handlingsutrymme

Den största utmaningen är och förblir alltså att utforma tjänster som kan nyttjas av olika människor med vitt skilda bakgrunder. Det har en särskild betydelse för massmedierna. Mediekompetens går att medialt förmedla med låg tröskel och på ett underhållande sätt. Via radio och TV, som i tidningar, tidskrifter och digitala medier kan man nå en stor och varierad publik.

Just ifråga om att handha nya appar och sociala medier kan äldre generationer lära sig mycket av yngre som växer upp med nya medier som en självklar del av vardagen. Det gäller såväl i familjekretsen, som i skolan. För även många lärare måste öppna sig för internet och världen med virala falsarier och falska virus. Denna läroprocess är i bästa fall ingen enkelriktad gata, utan kan gynna båda sidor med respektive erfarenheter och perspektiv.


Källförteckning:

Eurobarometer: ”Fake news and disinformation online”, senast läst 9 december 2021,
https://europa.eu/eurobarometer/surveys/detail/2183

Guess, Andrew, Jonathan Nagler & Joshua Tucker (9 januari 2019): Less than you think: Prevalence and predictors of fake news dissemination on Facebook, in Science Advances, senast läst 9 december 2021,
https://www.science.org/doi/10.1126/sciadv.aau4586

Om författaren:

Karolin Schwarz är författare, journalist och utbildare. Hon sysslar främst med digitala former av högerextremism, högerterrorism, vilseledande information och snittpunkten mellan internet och samhälle. Som journalist och faktakollare har hon arbetat för ARD:s politikmagasin Kontraste, Buzzfeed, Correctiv, Vice och Tagesschau. Som sakkunnig har hon uttalat sig i förbundsdagen som i rättegången mot attacken i Halle. Som utbildare och föreläsare inom desinformation/verifikation, hate speech, högerextremism/högerterrorism och digital trygghet har hon bland annat rest i Marocko, Bangladesh, Libanon, Singapore och Rumänien. Hennes projekt Hoaxmap, som synliggör falska nyheter om flyktingar i tyskspråkiga länder har nominerats till flera journalistpriser. I februari 2020 utkom hennes bok  ”Hasskrieger: Der neue globale Rechtsextremismus” på förlaget Herder. Boken nominerades till årets politiska bok 2021 i Tyskland. Hon är ledamot i juryn för det ansedda journalistpriset ”Grimme Online Award”.

 

upp