Intervju med Bastian Obermayer "Läckor utgör en viktig kontrollfunktion"

Bastian Obermayer (till vänster) och Frederik Obermaier var djupt involverade i publiceringen av Panamadokumenten.
Bastian Obermayer (till vänster) och Frederik Obermaier var djupt involverade i publiceringen av Panamadokumenten. | Foto (beskuret): © Stephanie Füssenich

Den grävande journalisten Bastian Obermayer hade en ledande roll i Süddeutsche Zeitungs arbete med avslöjandena i Panamadokumenten. Ett samtal om journalistiskt ansvar och dataläckornas betydelse i samhället.


Bastian Obermayer, 2015 blev du kontaktad av en anonym källa som kallade sig John Doe och gav dig tillgång till interna dokument från advokatfirman Mossack Fonseca. Det handlade om brevlådeföretag som användes för skatteflykt och olaglig affärsverksamhet i hela världen. När insåg du vilken omfattning läckan hade?

Allra senast när namnet på Vladimir Putins bäste vän dök upp. När vi dessutom hittade namn på stats- och regeringschefer i dokumenten stod det klart för oss att det skulle bli ett internationellt scoop som skulle skapa stor uppståndelse. Men i slutändan blev reaktionerna på publiceringarna ännu starkare än vad vi någonsin hade kunnat föreställa oss under researchen. Det ledde till massdemonstrationer och regeringar skakades i grunden.
 

I Tyskland är villkoren för grävande journalistik riktigt goda

Süddeutsche Zeitung beslutade sig för att samarbeta med det internationella journalistnätverket ICIJ kring bearbetningen av informationen. Den 2 april 2016 publicerade över 100 medier i hela världen sina resultat på samma gång. Hur viktigt är ett sådant internationellt samarbete i samband med dataläckor?

Vi tänkte nog relativt tidigt på ICIJ, eftersom de första spåren ledde till Sydamerika, Afrika och Mellanöstern. De tyska läsarna är inte särskilt intresserade av en medelstor skandal i Namibia, men vi ville inte att scoopen skulle gå förlorade. Samtidigt stod det snabbt klart för oss att vi absolut inte skulle kunna göra hela jobbet själva. Det var enorma datamängder med tusentals scoop. Och dessutom var det ett skydd för oss alla att 400 kollegor över hela världen hade tillgång till informationen. Det var många som försökte stoppa publiceringen. Men det är omöjligt när så många människor arbetar med materialet samtidigt.

Hur är det rättsliga läget i Tyskland när man offentliggör data – de har ju sällan förvärvats på ett lagligt sätt?

Om uppgifterna är i allmänhetens intresse får reportrar i Tyskland arbeta även med data som förvärvats på olaglig väg. Det är inte tillåtet i till exempel USA. Men vi får självklart inte göra några fel i rapporteringen, då kan vi bli stämda. På det hela taget är villkoren för grävande journalistik i Tyskland riktigt goda. Vanligtvis kan vi räkna med att inte bli fysiskt angripna, anhållna eller utsatta för förtal. I många länder med auktoritära regimer ser det annorlunda ut. Efter publiceringen av Panamadokumenten har flera av våra kollegor fått dödshot, blivit offentligt brännmärkta, avskedats eller tvingats lämna landet under en tid.
 

Vi måste ha rättsligt skydd vid datorläckor

Även om det råder tryckfrihet måste ni journalister självklart ta hänsyn till integritetsskyddet. I vilken utsträckning påverkade det rapporteringen?

I Tyskland är man hårdare med integritetsskydd. Våra kollegor i USA kan till exempel skriva om chefers och bankdirektörers privata offshore-affärer – under förutsättning informationen stämmer.  I Tyskland kan man bara göra det vid misstanke om brott, missförhållanden eller någon typ av otillåtet utnyttjande. Men det är inte olagligt i sig att ha ett brevlådeföretag. Därför fick vi inte heller rapportera om tyska chefer vars semesterhus införskaffats via ett offshore-bolag.

Till skillnad från Wikileaks beslutade ni er för att inte offentliggöra hela det obearbetade materialet. Varför det?

Vi måste känna till allt vi publicerar och naturligtvis måste vi ta hänsyn till integritetsskyddet. Det är inte möjligt när det handlar om 11,5 miljoner dokument. Det kan stå saker där som får konsekvenser som vi inte kan överblicka, människor kan förlora allt. Den andra orsaken är att vi också måste skydda vår källa, alltså personen som kallar sig för John Doe. Vi kan inte veta om det finns information som skulle leda till källan om vi publicerade hela materialet. Och dessutom är vi inte en förlängning av åklagarmyndigheten eller skatteverket.

Du har redan nämnt hur viktigt det är att det journalistiska offentliggörandet av data är rättsligt skyddad. Men visselblåsarna, de som har läckt informationen, måste räkna med att bli åtalade.

Kriminaliseringen av visselblåsare är ett jätteproblem. Det finns knappt något land i världen där skyddet är tillräckligt. Men de behöver skyddas. Om det visar sig att den läckta informationen har samhällsvärde måste visselblåsaren gå fri. Men det är i princip omöjligt. Reportern Edouard Perrin har till och med ställts inför rätta efter läckan i Luxemburg 2014. Om journalister åtalas för att ha tagit emot information från visselblåsare har vi ett ännu större problem. Då försöker lobbyister stoppa läckaget av obehaglig information helt och hållet.
 

Kan dataläckor förändra samhället

Tusentals tyska medborgare hade utnyttjat Mossack Fonsecas tjänster. Vad har Panamadokumenten fått för konsekvenser i Tyskland?

I Tyskland infördes till exempel ganska snabbt en ny lag som innebär att tyska medborgare är skyldiga att uppge om de har ett offshore-bolag och varifrån pengarna kommer. Dessutom har Europaparlamentet tillsatt en undersökningskommitté för avslöjandena. Det återstår att se om något förändras på lång sikt. Men vi är inga aktivister, vi är journalister. Vi kämpar inte mot offshore-världen, vi rapporterar om den.

Världen över höjs nu röster för att avskaffa skatteparadisen – delvis till följd av Panamadokumenten. Kan dataläckor leda till långsiktiga attitydförändringar i samhället?

Ett av de viktigaste budskapen som den här läckan – och alla stora läckor – har gett världen är  att ingen längre går säker. Läckor utgör en viktig kontrollfunktion i samhället. Den som gör något olagligt eller tvivelaktigt i hemlighet måste räkna med att det finns en läcka någonstans. Att det finns en person som inte längre vill betrakta eller delta i hemlighetsmakeriet. Data läcker ut så snabbt, det räcker med en usb-sticka. I dag är Panamadokumenten jätteläcka. Om några år kommer vi att ha vant oss vid den här omfattningen, men läckorna kommer att förbli lika viktiga.

 
Bastian Obermayer, född 1977, är biträdande chef för de grävande journalisterna på Süddeutsche Zeitung och medlem av International Consortium of Investigative Journalists (ICIJ). För sina reportage och sin research har han fått bland annat Theodor Wolff-priset, Henri Nannen-priset och den tyska dagspressens Wächterpreis.

Bastian Obermayer och Frederik Obermaier: ”Panamadokumenten – berättelsen om historiens största läcka”. Översättning. Jens Ahlberg, Jesper Festin och Svante Weyler. Weyler 2016. Boken har översatts till olika språk i hela världen.