WOLF ERLBRUCH VÄRLDEN SEDD FRÅN WUPPERTAL

Björn-undret
Foto (beskuren): © Peter Hammer Verlag GmbH

Wolf Erlbruchs bilderböcker uppskattas av barn och vuxna i hela världen. En anledning är att illustratören tar sin konst på stort allvar. Nu belönas han med litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne.
 

Wolf Erlbruch Wolf Erlbruch | Foto (Ausschnitt): © Françoise Saur Wolf Erlbruch har en bakgrund inom reklambranschen, men också inom konsten. Då är det inte så konstigt att han blivit känd som bilderboksillustratör: det är nämligen ett yrke som förenar reklamarens kundorienterade arbete med konstnärens estetiska anspråk – åtminstone om illustratören tar sitt arbete på allvar. Och Wolf Erlbruch tar det på stort allvar. Därför har han fått flera av branschens finaste priser, bland annat tyska ungdomsbokpriset (Deutscher Jugendliteraturpreis), H.C. Andersen-medaljen, Gutenberg-priset och den nederländska Silvergriffeln (Zilveren Griffel) – det sistnämnda har han mottagit tre gånger – och nu belönas han, som första tysk  någonsin, även med Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, som dessutom innebär den största prissumman för ett barn- och ungdomsbokspris i världen.
 

ÖVERSATT TILL FLER ÄN 30 SPRÅK

Wolf Erlbruch, född 1948, tar sitt yrke på så stort allvar att han 1997 lämnade sin första professur för illustration vid dåvarande fackhögskolan i Düsseldorf när han fick en kallelse till universitetet i Wuppertal. Men avgörande för flytten var inte skolans goda rykte eller det faktum att Wuppertal är hans hemstad. Det som lockade honom var möjligheten att hädanefter undervisa i konst, snarare än illustration, för Wolf Erlbruch ville inte ständigt upprepa i undervisningen det som han själv arbetat med i över tjugo år. Han var inte bara känd som en av Tysklands mest framgångsrika reklamillustratörer, vars tecknade mullvad gjorde succé på Deutsche Bahns affischer och notiser, där denna lustiga figur informerade om aktuella byggarbeten. Nej, redan 1989 hade Wolf Erlbruch tecknat en av världens mest framgångsrika bilderböcker, och även här var protagonisten en mullvad. Boken, som på svenska fått namnet Det var det fräckaste!, är skriven av Werner Holzwarth och handlar om hur den lilla mullvaden försöker ta reda på vem som bajsat på hans huvud. Den har översatts till fler än 30 språk och bidrog till att göra Wolf Erlbruch känd för sin teckningsstil. Det var hans andra bilderbok.

Hans första bilderbok publicerades 1985 och byggde på en i Tyskland aldrig tidigare publicerad text av James Aggrey (1875-1927), en lärare och missionär från Ghana som senare flyttade till USA. I Örnen i hönsgården berättar James Aggrey en afrikansk sedelärande historia, som utkom på Peter Hammer Verlag, ett förlag med stort fokus på afrikansk och latinamerikansk litteratur. Eftersom företaget befann sig i Wuppertal låg det nära till hands att anlita Wolf Erlbruch, själv boende i staden, som illustratör. Arbetet med denna första bok kom att utvecklas till ett långvarigt samarbete mellan tecknaren och förlaget som pågår än i dag och inte bara omfattar böcker, utan även en populär årlig barnkalender, som Wolf Erlbruch utformade i två decennier. Inför 2018 har han överlämnat uppdraget till sin son, Leonhard, som gått i faderns fotspår som tecknare.
 

En tecknare med många stilar

Arbetet med kalendern hjälpte Wolf Erlbruch att inte fastna vid sin berömda mullvadsstil. De första bilderböckerna som han själv skrivit texten till, Die fürchterlichen Fünf (svensk översättning saknas), Leonard och Björn-undret, som utkom i början av nittiotalet, gick fortfarande i samma stil. Efter det, inte minst under inflytande av konstprofessuren, blev hans främsta kännetecken ett slags kollagestil som kombinerade olika papperstyper och mönster. Figurerna uppstår ur de olika formerna, snarare än genom att tecknas. I stället för pennan blev saxen det centrala verktyget. Samtidigt kompletterade Erlbruch sina kollage med teckningar, och denna blandteknik blev hans nya kännetecken.

Denna teknik kommer till sitt mest fulländade intryck i hans bok Anden, döden och tulpanen från 2007, som Erlbruch återigen skrivit texten till på egen hand och som är hans näst mest framgångsrika bok. Erlbruchs användning av döden som ämne för en bok var ovanlig för den tyska barnlitteraturen. Men även de böcker han gjort efter författarförlagor som Goethe, Gottfried Benn, Karl-Philipp Moritz och James Joyce bröt med den oförarglighet som annars kännetecknat detta område. Det är emellanåt svårt att avgöra om Erlbruch jobbar för barn eller för vuxna. Men båda grupper uppskattar hans böcker.
På senare år har Erlbruch dragit ner på aktiviteten som tecknare; i sitt hus i Wuppertal har han inrättat en stiftelse för bevarandet av hans verk, vilken också erbjuder logi och arbetsplatser till forskare. Besökarna är talrika, med tanke på att Erlbruch är en världsberömd företrädare för sin konst. Nu väntar hela världen på hans nästa bilderbok.