Tyska förbundsdagsvalet 2017

Deutscher Bundestag in Berlin
Foto: Getty Images/Allan Baxter

Det tyska valet gick på ett sätt precis så som alla hade förutspått. Angela Merkel får fortsätta som förbundskansler. Men nu börjar en ny politisk verklighet för Tyskland.

Det är överfullt på CDU:s valvaka i partihögkvarteret, Konrad-Adenauer-Haus i Berlin, denna söndag, den 24 september. CDU-politiker och -sympatisörer trängs med journalister från hela världen. Alla väntar med spänning på vallokalsundersökningarna som släpps klockan 18.00 och som väntas ge en tillförlitlig bild av den verkliga valutgången.

När siffrorna presenteras jublar de unga CDU-valarbetarna och viftar med sina Merkel-plakat. Trots att deras parti har gjort ett uselt val. När det visar sig att det högerpopulistiska AfD (Alternative für Deutschland) får runt 13 procent av rösterna och därmed är tredje största parti blir det helt tyst.

Tyskland har gått till val efter vad som allmänt beskrivits om en urtråkig valrörelse. Men valåret 2017 har faktiskt inte saknat dramatik. Socialdemokratiska SPD har åkt bergochdalbana i opinionen, ett tag såg de nästan ut att kunna vinna för att sedan halka ner till katastrofnivåer igen. AfD har backat i mätningarna för att sedan segla upp mot en tredjeplats.

Nu är resultatet här.

För Angela Merkels CDU och det bayerska systerpartiet CSU är det en valseger och ett bittert nederlag på en och samma gång. De har vunnit valet i den meningen att de återigen blivit störst. Men med 33 procent är det samtidigt det sämsta resultatet sedan 1949.

När Merkel en stund senare dyker upp på valvakan tar hon fasta på det förstnämnda. Även om man hoppats på ett bättre resultat, har CDU och CSU uppnått sina strategiska mål att bli största partigrupp och att fortsätta att regera, säger hon.

Under kvällens gång tunnas valvakan ut. Journalisterna drar vidare, besvikna CDU-anhängare går hem. Men många dröjer sig ändå kvar. Det är en stor valvaka. Utanför de i sig redan rymliga lokalerna i Konrad-Adenauer-Haus har gigantiska tält ställts upp. Överallt bjuds på mat, tilltugg och öl och vin från Tysklands alla hörn. På scenen där Merkel nyss talade har ett band tagit plats, området framför förvandlats till ett dansgolv. Det både festas och deppas i partihögkvarteret denna kväll.

Valresultatet kan också tolkas på olika sätt. Å ena sidan som ett uttryck för kontinuitet: Angela Merkel sitter kvar. Å andra sidan som ett brutalt underkännande av regeringen, av den stora koalitionen mellan CDU/CSU och SPD. CDU/CSU gjorde ett dåligt val, SPD ett katastrofalt, det sämsta sedan förbundsrepubliken grundades.

Att ett parti på yttersta högerkanten nu tar plats i parlamentet, förbundsdagen, är naturligtvis en dramatisk nyhet. Men det finns också saker som snarare pekar på stabilitet. Ser man till det borgerliga lägret som helhet, det vill säga räknar med det liberala partiet FDP, har stödet inte minskat särskilt mycket. CDU/CSU gjorde förvisso ett dåligt val, men resultatet är bara obetydligt sämre än 2009. Efter 12 års regerande och en omskakande flyktingkris 2015 är det kanske inte ett så uselt resultat.

Som svensk kan man ganska väl känna igen sig i tysk politik. Två stora partier dominerar och står mot varandra, ett konservativt-liberalt och ett socialdemokratiskt. Så har vi också varit vana vid att det är i Sverige, även om läget har förändrats i och med Moderaternas tillbakagång i opinionen.

Till detta kommer småpartierna: Ett miljöparti, ett liberalt parti, ett vänsterparti.

Och numera alltså också AfD. Den svenska motsvarigheten till detta parti är Sverigedemokraterna. Men det finns förstås skillnader i partiernas historia och utveckling. AfD började som ett parti som var kritiskt mot Merkels politik i Eurokrisen, men har sedan dess utvecklats i allt mer högerradikal och extrem riktning. Under valrörelsen har ledande företrädare för partiet provocerat med grova och kontroversiella uttalanden. Bland annat har viceordföranden Alexander Gauland sagt att tyskarna ska få känna stolthet över tyska soldaters insatser i andra världskriget.

Högerpopulistiska partier har haft större framgångar i många andra europeiska länder. Men Tysklands historia gör frågan om högerextremism extra känslig, både i utlandet och i Tyskland. Tyskland är naturligtvis också ett så stort och betydelsefullt land, att det som händer här spelar stor roll för Europa och resten av världen. Omvärlden ser på Tyskland och Angela Merkel som en garant för stabilitet.
Så vad händer nu?

Till att börja med väntar komplicerade förhandlingar för att bilda en ny regering. SPD förklarade redan på valkvällen att de går i opposition. Om de håller fast vid detta återstår i praktiken bara ett regeringsalternativ:  en koalition bestående av CDU/CSU, FDP och miljöpartiet, Die Grünen. Det kan bli svårt att komma överens, i synnerhet miljöpartiet och CSU står långt ifrån varandra i många frågor.

Och AfD då?

Det blir intressant att se hur de andra partierna hanterar nykomlingen i förbundsdagen. Och hur AfD klarar sig. Det är ett parti med stora interna motsättningar. Redan på måndagen efter valdagen förklarade en av partiets toppolitiker och nyvalda parlamentsledamöter, Frauke Petry, att hon lämnar AfD och blir politisk vilde. Kanske är hennes avhopp början på en partisplittring. Det faktum att 60 procent av AfD-väljarna uppger att de röstat på partiet i protest, snarare än av politisk övertygelse, gör också att övriga partier hoppas på att kunna vinna tillbaka väljare.

Valresultatet innebär en ny politisk verklighet för Tyskland. Men om detta tyska val är början på en varaktig förändring av det politiska landskapet återstår än så länge att se.