Kultur, bildning och jämlikhet i Sverige Högkultur är subversiv

Ali Heffetz/ Drone Dancing 2018
Foto: Johannes Erb

Tyskland är Sveriges största handelspartner. På grund av de nära ekonomiska och politiska banden till Tyskland finns det ett stort behov i Sverige av personal med kunskaper i tyska. Men på svenska skolor intar tyska bara tredjeplatsen efter engelska och spanska. 

Sverige är det största landet i Skandinavien och uppfattar sig också som det ledande, särskilt när gäller frågor om jämställdhet, men även digitalisering. Statsministern beskrev för inte så länge sedan Sverige som en ”humanitär stormakt”. Även utifrån tjänar landet ofta som en projektionsyta, såväl positiv som negativ. Idealet från tiden före industrialiseringen har få beröringspunkter med dagens Sverige. Sverige är varken ett paradis i stil med Bullerbyn eller ett land i kaos som högerpopulister beskriver det som. Det stämmer att brottslighet med jämna mellanrum skapar rubriker – allra senast genom ett antal mord på öppen gata i Malmö. I vissa förorter till storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö lever över 90 procent av invandrarna i tuffa, sociala förhållanden. Oroligheterna från 2013 är exempel på en sådan problematik.
 
Idag lever merparten av alla svenskar i mer eller mindre urbana förhållanden. Det undgår ingen som besöker Sverige att nästan ingenstans betalas det med kontanter och att toaletter i Stockholm är unisex. Hela nationalekonomin som burits upp av industri, socialdemokrati och fackförbund har framgångsrikt rationaliserats och centraliserats. ”Du”-reformen på 60-talet är uttryck för ett effektivitetstänkande och en strävan efter att nå jämlikhet mellan klasserna. Alla är lika! Det är andemeningen i den viktiga lag som kallas ”jantelagen” och som är hämtad från den norske författaren Aksel Sandemose. Den har lett till ett konformitetstvång mellan människor; man tittar snett på den som vill klättra i hierarkin och framställer sig själv som bättre eller klokare än alla andra. Det brukar sammanfattas i en typiskt svensk mening: ”Du ska inte tro att du är något”. Men visionen om ett så jämlikt samhälle som möjligt står i kontrast till det faktum att den ekonomiska ojämlikheten sedan 90-talet ökat allra mest i Sverige i jämförelse med alla andra OECD-länder.
 
Att elitära institutioner som Svenska Akademien har en så dominerande ställning säger också något om verkligheten i förhållande till pretentionerna. 2018 blev kulturvärlden utan sin årliga Nobelpristagare i litteratur. Sedan sexuella övergrepp och andra överträdelser i kretsen kring Akademien avslöjades har institutionen hamnat i sin djupaste kris hittills. Redan det kontroversiella valet av musiken Bob Dylan tolkades som ett tecken på att man blivit kulturellt vilsen, sänkt sina krav och hemfallit åt godtycke. I det jämlika Sverige måste nu framför allt könsfördelningen i Akademien bli bättre och förtroendet återvinnas. Tidigare var endast två av de fjorton aktiva ledamöterna kvinnor. Genomsnittsåldern är för tillfället 72 år. Sexism, feminism och genusdiskurs – i kölvattnet av Metoo diskuterades de förändrade relationerna mellan könen intensivt, vilket bland annat ledde fram till samtyckeslagen: sker sexet utan samtycke är det att betrakta som våldtäkt. Jämställdhetspolitiken ställer tydliga krav på att invandrare ska informeras om svenska värderingar och lagar, som exempelvis likabehandling av män och kvinnor.
 
Att göra tyska attraktivt i Sverige igen


Tyskland är Sveriges största handelspartner. På grund av de nära ekonomiska och politiska banden till Tyskland finns det ett stort behov i Sverige av personal med kunskaper i tyska. Men på svenska skolor intar tyska bara tredjeplatsen efter engelska och spanska. Eftersom det i Sverige inte krävs ytterligare ett främmande språk för examen minskar det intresset för att lära sig tyska utöver engelska. 18 procent av eleverna i nian lär sig tyska. Det är 50 procent färre än för 20 år sedan. Och ju högre utbildningsnivå, desto färre väljer tyska som främmande språk. Om man inte lyckas vända denna utveckling blir det svårare för företagen att hitta kvalificerade medarbetare i framtiden. Men skolverket ogillar idén om enskilt stöd till ett enskilt språk – favorisering är nämligen inte förenligt med jämlikhet! Goethe-institutet, Tyska ambassaden, Svenskt Näringsliv och medier driver kampanjer för förbättra bilden av tyska. De har därtill vädjat till den ”politiska eliten”, utbildningsdepartementet och skolverket att skapa starkare incitament för unga svenskar att lära sig tyska för att motverka kultur- och bildningsförlust.

Det svenska utbildningslandskapet har decentraliserats och kommunaliserats. I en internationell jämförelse har det gått spikrakt nedåt för Sverige under de senaste åren. Sedan chocken efter PISA-undersökningen från 2013 där svenska elever låg under OECD-genomsnittet i de testade ämnena har utbildning fått en viktig plats i den politiska diskussionen. Såväl skolor som högskolor har under de senaste åren upplevt otaliga reformer. Det råder brist på lärare och är hög omsättning i lärarrummen eftersom lärare i skolsystemet har både låga löner och låg status. Det förekommer problem i fråga om rekrytering, utbildning och professionalitet. Inte minst är privatiseringen av skolan kontroversiell. I senaste valet diskuterades också om man skulle förbjuda privata företag så som vinstdrivande skolkoncerner att bedriva skolor på spekulation. Utbildning i privat regi, vinstintressen, för snälla betyg, bristande transparens och social segregering, men även idéer om religiös, särskilt muslimsk uppfostran diskuteras. Även i Sverige har barn med invandrarbakgrund ofta större problem att nå skolans utbildningsmål. Men positivt är att de har rätt till hemspråksundervisning.

Sveriges kulturstöd

Först i januari 2019 fick Sverige efter långdragna förhandlingar en ny regering, ”Löfven II”, men utan att ännu ha en tydlig politisk riktning. Den nya kulturministern Amanda Linds politik är oklar. Det finns emellertid en tendens till att man vänder sig bort från en borgerlig högkultur och inriktar sig på åtgärder för målgrupper som hittills varit förbisedda och därmed visar på en strävan efter att göra kulturen tillgänglig för alla. Moderna Museet i Malmö har exempelvis även arabiskspråkiga utställningstexter. Miljöpartiet representerar mångkulturell tolerans men samtidigt åsikter i fråga om jämställdhet och individuell frihet som inte förenliga med den kulturella förståelsen av vissa invandrargrupper.

Välfärdsstaten Sverige har en brett subventionerad kulturell infrastruktur och förfogar över ett rikt nät av statligt understödda kulturinstitutioner som stadsteatrar, museer, konsthallar, operor och konserthus. Det statliga kulturstödet omfattar hela landet sedan det på senare år i allt högre grad har decentraliserats. Regionerna i landet medverkar tydligare till att fördela medlen för kultur. Privata donatorer ska spela en större roll, även om kultursponsringen är svagt utvecklad. Kreativa industrier blir allt betydelsefullare, särskilt inom områdena mode, design och popindustrin. Det ekonomiska trycket på den fria konstscenen och experimentella uttrycksformer är stort. Det leder till underhållande format som ofta är ekonomiskt framgångsrika. Ansträngningarna för att skapa kultur och bildning tycks överallt genom sparkrav ersättas av ett utbud med låga trösklar. Istället för bildning bara utbildning? Har den intellektuella solitären blivit den marginaliserade i denna kulturindustriella mainstreamcirkus?

Staffan Forssell, generaldirektör för Statens kulturråd, har sagt: ”Vi har en nationell kulturpolitik med utgångspunkt i demokratiska grundprinciper: Yttrandefrihet. Alla människors lika värde. Vi har också ett statsskick som värnar armlängds avstånd från politiken. Vi har en politik som ställer sig bakom offentlig finansiering av den kultur som har svårt att klara sig på enbart publikintäkter. För att säkerställa att fler perspektiv och röster ges utrymme och kan brytas mot varandra. Detta är också nödvändigt för ett demokratiskt samhälle.” Målet med Statens kulturråd är att skapa en mångfald så att inte bara en viss konstinriktning presenteras. För att säkra kulturens oberoende från politiken har Kulturrådet inrättat 15 arbets- och referensgrupper som gör bedömningar av ansökningar. Dessa grupper består av sakkunniga som gör att alla kan få del av kulturen. Politiken ställer sig därmed bakom det statliga stödet för kultur och skapar förutsättningar för yttrandefrihet och konstnärlig frihet.

Goethe-institutets initiativ i Sverige

I Sverige finns ett stort intresse för konst i en politisk kontext. Goethe-institutet i Sverige parar därför sina kulturprogram, som inte gör avkall på estetiska värden, med innovativa format eller bidrag i sitt onlinemagasin som kommenterar utvecklingen inom politik och samhälle, i frågor som är relevanta för såväl Tyskland som Sverige. Efterfrågan på bildkonst från Tyskland och tysk dramatik är särskilt stor. Tysk litteratur däremot har det svårare i Sverige. Den utkommer ofta på mindre förlag, medan den i stort sett är underfinansierad på de stora förlagen. Därför stöder Goethe-institutet översättningar av tysk litteratur. Sedan 2015 har över 30 författare har presenterats, däribland Cornelia Funke, Felicitas Hoppe, Lutz Seiler, Marcel Beyer, Durs Grünbein, Tamara Bach, Terézia Mora, Katja Petrowskaja, Daniel Kehlmann, Abbas Khider och Eugen Ruge. Även tyska filosofer som Kant, Hegel, Nietzsche, Hannah Arendt, Adorno och Axel Honneth fram till Frankfurtskolan är efterfrågade i det programutbud som delvis finansieras genom svenska medel. Det svenska bibliotekssystemet hör till det bästa i världen vad gäller täthet, räckvidd och användarvänlighet.

Särskilt från modern teater och dans vill man i Sverige få nya perspektiv och upptäcka något nytt. Den samtida, tyska scenkonsten anger riktningen. Från den förväntar man sig nya kulturella impulser och hög konstnärlig kvalité. I Sverige deltar Goethe-institutet i presenterandet av moderna teaterproduktioner med gästspel av Falk Richter, Yael Ronens Roma Armee från Maxim Gorki-teatern och Thomas Ostermeiers Richard III vid Schaubühne i Berlin. Institutet har dessutom intagit en Europavänlig hållning och samarbetar med andra europeiska kulturinstitutioner (EUNIC) och ställer gemensamt ut på bokmässan i Göteborg för att stödja flerspråkighet och anordnar internationella konferenser om kulturen och kulturpolitikens roll i tider av populism. Samtidigt arrangerar Goethe-institutet stora projekt med andra länder i norra Europa som handlar om hur det politiska och kulturella tänkandet ska definieras i framtiden, samt hur kulturen kommer att utformas. Exempel på projekt är In Transit som handlar om stadens utveckling, Picture Politics, digitala serier mot främlingsfientlighet och nationalism, eller det interdisciplinära konstprojektet Drone Dancing . Över 50 konstnärer från 18 länder träffades för att presentera konstnärliga framtidsvisioner om hur vi kommer att leva 2047.