Snabb-inloggning:
Gå direkt till sekundärnavigationen (Alt 1)Gå direkt till sekundärnavigationen (Alt 3)Gå direkt till huvudnavigationen (Alt 2)

Gömda eller glömda
- kvinnligt fotografi på Bauhaus och i tidigt svenskt 1900-tal.

Kvinnligt fotografi på Bauhaus
Foto (beskuren): Alvina Söderlund/Skellefteå museum

1920-talet innebar på flera sätt ett sprängande av gränser och utforskande av nya vägar, något som visar sig i hur porträttfotograferandet förändras under den här tiden[1]. I och med ifrågasättandet av traditionella normer och föreställningar, kom fotografi att utvidgas mot mer abstrakta avbildningar, nya grepp och spektakulära utsvävningar, ett avgörande steg bort från det strikt reproducerande avbildandet mot ett konstnärligt skapande fotografi. Förbättrad och mer lätthanterlig utrustning bidrog med nya möjligheter till experimenterande. Inom Bauhaus syns denna nya konstform i dubbelexponeringar, oväntade vinklar och förvrängande av hur bilden läses.

Von Pia Siri Isaksson och Linda Bergman

Många elever arbetade med självporträtt och porträttfotografering som ett sätt att utveckla sitt seende och tänja gränserna för det vardagliga, en lek med den egna kroppen som objekt i kända och förvanskade rum. Utvecklingen är kongruent med Bauhausskolans vision om ett nytt samhälle - vilket också kan tolkas som ett sätt att försöka synliggöra den kända världen på ett nytt och omdanande sätt.

Här framstår de porträtt och självporträtt i en mångfald av positioner och roller som t.ex. Gertrud Arndt och Marianne Brandt skapade, som föregångare till moderna iscensättningar, inte minst i relation till den kvinnliga kroppen och undersökandet av de förväntningar som omger och formar den. Arndts välkända självporträttserie Maskenselbstbildnis, med typiskt kvinnliga attribut från sedlig oskuldsfullhet till vamp[2], kan ses som ett konstnärligt sätt att befria sig från förväntningen av det autentiska återgivandet, genom att lyfta fram maskeringen. Arndt studerade väveri i kvinnoklassen, men kom aldrig att praktisera vävning, utan gick tidigt över till fotografi som uttrycksmedel.[3]
 
Från början var fotografi en ytterst marginell verksamhet inom Bauhaus. László och Lucia Moholy-Nagy betonade den fotografiska processen som likvärdigt bildskapande vid sin ankomst till Bauhaus 1925. Den första småbildskameran som möjliggjorde ett friare fotograferande och fotografiets större betydelse i media, bidrog troligen till ämnets ökade utrymme som konstform[4]. Många fotografier från Bauhaus, både tydligt arrangerade och de av mer spontan karaktär visar på en stor intimitet och tolerans. Det finns ett förtroende och en lek med roller, ett lekfullt undersökande av jaget/identiteten både i de många självporträtt och i avbildningar av andra, i bilderna. Flera av porträtten har även en androgyn karaktär, eller är uppenbart utmanande i relation till traditionella könsroller och normer. De rikhaltiga fotografierna från skolan ger intryck av undersökande nyfikenhet, öppenhet för nya idéer och vinklar, ett vändande på perspektiven och har en genomgående ton av visionen om det nya, friare samhället[5]. Inte förrän 1927 fick skolan ett spartanskt mörkrum och de första bilderna på skolan framkallades i badrum. Lucia Moholy och Erich Consemüllers fotografier är idag centrala dokument över vardagslivet på Bauhaus. Den fotografiska verksamheten som utvecklades av makarna Moholy-Nagy fram till 1928, var annars inte dokumentär, utan fritt experimenterande kring det subjektiva ställningstagandet genom optiska illusioner, såväl vid exponering som kopiering[6]. Under Hannes Meyers rektorskap,[7] sedan Moholy lämnat skolan, anlitades yrkesfotografen Walter Peterhans som lärare i fotografi. Med honom kom ett nytt mer hantverksmässigt förhållningssätt till fotografi in på skolan, objektiviteten blev viktigare än subjektiviteten, färdighet premierades framför experiment, samtidigt som den fotografiska verksamheten införlivades i för grafisk design och tryckeriverkstaden [8].
 
Det var vanligt att kvinnor fotograferade på Bauhaus, även om de senare försvunnit ur historien. Flera bilder saknar också upphovsman, vilket gör det svårare att spåra eventuellt kvinnliga fotografer/konstnärer bakom bilderna.
 
En liknande utveckling ses i Sverige med hög andel tidigt etablerade kvinnliga fotografer, vilka sedan försvunnit ur historieskrivningen. Fram till 1920 var fotograf i det närmaste liktydigt med porträttfotograf, skriver fotohistorikern och etnologen Eva Dahlman.[9] På 1900-talet förändrades yrket väsentligt, mycket i och med den tryckta pressen.[10] Även om kvinnor fortfarande arbetade med porträttfotografi under första halvan av 1900-talet,[11] minskade antalet kvinnliga fotografer gradvis och yrket ansågs vara manligt.[12] 
 
En kvinnlig pressfotograf i Sverige som lyfts i dokumentärfilmen och utställningen Upphovsmannen är en kvinna är Alma Haag,[13] och hur hon som en av Sveriges första kvinnliga pressfotografer börjar på Dagens Nyheter 1907. Eva Dahlman reser i filmen genom Sverige på jakt efter spår av kvinnliga fotografer och genom fyndet av en gammal resväska fylld med Alma Haags bilder och berättelser växer bilden fram av en kvinna som funnits i skymundan i svensk presshistoria.[14]
 
Anledningen till att Kvinnohistoriskt museum valde att producera utställningen Upphovsmannen är en kvinna är att fotografyrket räknas till ett så kallat genuskodat yrke men också för att belysa hur historia skrivits och hur den skrivs idag. De kvinnliga pressfotografer som lyfts i utställningen har gjort fantastiska arbeten men syns ändå inte i den svenska presshistorieskrivningen.[15]
 
I utställningen Självbilder som visas hösten 2019 på Västerbottens museum presenteras självporträtt av kvinnliga fotografer i Skandinavien från 1860-tal till 2000-tal. Utställningen innehåller inte bara fotografernas självporträtt, utan också bilder där de iscensätter sig själva i olika roller och där någon annan tar bilden. En fotograf vars bilder visas i utställningen är Alvina Söderlund som var bygdefotograf 1918-1925, hon gjorde också självporträtt, bland annat där hon visar sig själv naken sittandes med benen i kors och liggandes på en soffa. Hon lämnade 300 glasnegativ efter sig, där dessa bilder ingår.[16]
 
Gunilla Knape skriver i Women Photographers - European Experience om att det i den enda riktigt omfattande boken om svensk fotohistoria, Rolf Söderbergs och Pär Rittsels Den svenska fotografins historia 1840-1940, bara finns fyra kvinnor ordentligt presenterade med text och bilder och det är Emma Schenson, Drottning Victoria, Agnes Hansson och Anna Riwkin-Brick.[17] Det är svårt att få ett grepp om antalet verksamma kvinnliga fotografer i Sverige under olika tider, då dessa kvinnor inte alltid varit synliga.[18] Eva Dahlman skriver om hur fotopionjärerna Bertha Valerius, Rosalie Sjöman och Lotten von Düben har inte fått något utrymme alls i Den svenska fotografins historia 1840-1940. Bertha Valerius och Rosalie Sjöman nämns men Lotten von Düben är inte ens omnämnd.[19] Hur historia skrivs är avgörande för vår kunskap och det är tydligt att kvinnor ofta inte fått ta den plats de förtjänar. Därför är det glädjande att se att det nu produceras utställningar som de ovan nämnda i Sverige och att det ges ut böcker om kvinnorna vid Bauhaus, som exempelvis Bauhausmädels av Patrick Rössels där kvinnliga pionjärer som Anni Albers, Lucia Moholy, Gertrud Arndt, Marianne Brandt, Lilly Reich och Gunta Stöltz porträtteras. Svenska Gertrud ”Wysse” Feininger finns också omnämnd. [20]
 

[1] Fiedler, Jeannine. ”Självporträttet - fotografiet som utlösare av reflekterande iakttagelser.” Bauhaus. Red. Jeannine Fiedler och Peter Feierabend. Köln: Könemann Verlagsgesellschaft mbH, 1999, s.152-160.
[2] Fiedler, Jeannine. ”Självporträttet - fotografiet som utlösare av reflekterande iakttagelser.” Bauhaus. Red. Jeannine Fiedler och Peter Feierabend. Köln: Könemann Verlagsgesellschaft mbH, 1999, s.152-160.
[3] Billard, Jillian. ”The Other Art History: The Forgotten Women of Bauhaus.” Publicerad 18-07-13. www.artspace.com. A Phaidon Global Company . https://www.artspace.com/magazine/art_101/in_depth/the-other-art-history-the-forgotten-women-of-bauhaus-55526. (Hämtad 19-09-20).
[4] Dogramaci, Burcu. ”Disorder or Subordination? On Gender Relations in Bauhaus Photographs.” Bauhaus Bodies, Gender, Sexuality, and Body Culture in Modernism´s Legendary Art School. Red. Elizabeth Otto & Partick Rössler. New York: Bloomsbury Visual Arts, 2019, s. 243-264.
[5] Dogramaci, Burcu. ”Disorder or Subordination? On Gender Relations in Bauhaus Photographs.” Bauhaus Bodies, Gender, Sexuality, and Body Culture in Modernism´s Legendary Art School. Red. Elizabeth Otto & Partick Rössler. New York: Bloomsbury Visual Arts, 2019, s. 243-264.
[6] Ware, Katherine C. ”Fotografi vid Bauhaus.” Bauhaus. Red. Jeannine Fiedler och Peter Feierabend. Köln: Könemann Verlagsgesellschaft mbH, 1999, s. 506-529.
[7] Baumhoff, Anja. ”Alibi-mästarinnan.” Bauhaus. Red. Jeannine Fiedler och Peter Feierabend. Köln: Könemann   Verlagsgesellschaft mbH., 1999, s. 354-357.
[8] Ware, Katherine C. ”Fotografi vid Bauhaus.” Bauhaus. Red. Jeannine Fiedler och Peter Feierabend. Köln: Könemann Verlagsgesellschaft mbH, 1999, s. 506-529.
[9] Dahlman, Eva. Kvinnliga pionjärer osynliga i fotohistorien, Kvinnovetenskaplig tidskrift 1993 (14:3/4), s 45.
[10] Kvinnohistoriskt museum. Upphovsmannen är en kvinna. http://www.kvinnohistoriskt.se/4.7408948a15e01c227741fadd.html (Hämtad 19-09-07).
[11] Fotografihistoria - Fotografer och ateljéer i Hälsingland och Gästrikland. https://www.fotografihistoria.se/artal/1920-tal/page/2/ (Hämtad 19-09-07).
[12] Kvinnohistoriskt museum. Upphovsmannen är en kvinna. http://www.kvinnohistoriskt.se/4.7408948a15e01c227741fadd.html (Hämtad 19-09-07).
[13] Kvinnohistoriskt museum. Upphovsmannen är en kvinna. http://www.kvinnohistoriskt.se/4.7408948a15e01c227741fadd.html (Hämtad 19-09-07).
[14] Peterson, Jens. ”Upphovsmannen var en kvinna – om fotografen Alma Haag”. Dagens Nyheter. Publicerad 17-07-09. https://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/upphovsmannen-var-en-kvinna-om-fotografen-alma-haag/ (Hämtad 19-09-07)
[15] Diaz Bergner, Pia. Aktuell utställning: Upphovsmannen är en kvinna. Intervju med Åsa Adolfsson, Kvinnohistoriskt museum. (Radioprogram). P4 Västerbotten. 2017. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=6818882 (Hämtad 19-09-07).
[16] Utställningen Självbilder på Västerbottens museum. Självbilder är ett samarbete mellan fotohistoriker Eva Dahlman och Alexandra A. Ellis, curator för Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi på Västerbottens museum. https://www.vbm.se/utstallningar/sjalvbilder/ (Hämtad 19-09-23).
[17] Knape, Gunilla. ”Some Notes”. Lena Johannesson och Gunilla Knape. (red.).  Women Photographers - European Experience, Göteborg: Acta Universitatis Gothenburgensis, 2003, s.10-11.
[18] Knape, Gunilla. ”Some Notes”. Lena Johannesson och Gunilla Knape. (red.).  Women Photographers - European Experience, Göteborg: Acta Universitatis Gothenburgensis, 2003, s.9.
[19] Dahlman, Eva. Kvinnliga pionjärer osynliga i fotohistorien, Kvinnovetenskaplig tidskrift 1993 (14:3/4), s.52. 
[20] Rubin, Birgitta. ”Konstrecension: Bauhaus kom från Wiemar och växte i Dessau.” Dagens nyheter. https://www.dn.se/kultur-noje/konstrecensioner/konstrecension-bauhaus-kom-fran-weimar-och-vaxte-i-dessau/ (Hämtad 19-09-23).
 

upp