Snabb-inloggning:
Gå direkt till sekundärnavigationen (Alt 1)Gå direkt till sekundärnavigationen (Alt 3)Gå direkt till huvudnavigationen (Alt 2)

Bauhaus och svensk design

Sylvia Stave, Kaffekanna
© Anna Danielsson/Nationalmuseum 2013

2019 har det gått ett sekel sedan den mytomspunna Bauhausskolan startade. Vilken betydelse hade skolans radikala idéer och formspråk för utvecklingen av svensk design?

Von Cilla Robach

Arkitekten Walter Gropius, skolans grundare, hade en vision om att arkitekturens samtliga delar – materialval, proportioner, ljus, inredning, mattor, glas, porslin, skyltar, dörrhandtag – skulle samverka till ett helhetskonstverk. Formerna skulle bygga på cirkeln, kvadraten och triangeln och färgsättningen på grundfärgerna rött, blått och gult. Funktionen skulle bestämma designen och onödiga ornament och utsmyckningar skulle skalas bort. Tidigare motsättningar och hierarkiska skillnader mellan konst, hantverk och industri skulle upplösas genom samverkan. Såväl arkitekter, konstnärer som designer skulle återvända till hantverket för att utveckla den nya samtida stilen, men man skulle också arbeta tillsammans med industrin.
 
Ur Bauhaus växte modernismens ikoniska design och arkitektur. Men, det väsentliga var ändå det liv som skulle levas i dessa funktionalistiska byggnader och att konst och design även skulle kunna nå breda samhällsgrupper.
 
Detta samhällsengagemang präglade även den svenska designscenen. Redan 1845 hade Svenska Slöjdföreningen grundats i syfte att värna tingens estetiska och hantverksmässiga kvalitet. Omkring sekelskiftet 1900 kopplades visionen även till sociala ambitioner när föreningen började verka för att konstnärer skulle samarbeta med industrin. Samma år som Bauhaus grundades, 1919, publicerade Slöjdföreningen Gregor Paulssons propagandaskrift Vackrare vardagsvara, som kom att bli en ledstjärna för svensk design under 1900-talet. Paulsson betonade att den moderna skönheten hörde nära samman med industrin och återfanns i enkla, funktionella ting.
 
Under 1920-talet lade Bauhaus grunden för funktionalismen. Slätputsade byggnader med platta tak och möbler av stål återfanns snart över hela Europa. I Sverige slog funktionalismen igenom på bredare front med Stockholmsutställningen 1930. Sven Markelius stålrörsstol från 1930 köptes senare av lågpriskedjan EPA som placerade stolen i sina mjölkbarer i en rad svenska städer. Carl Hörviks tidskriftsbord, med skivor i tre höjder sammanhållna av ett S-format underrede av grönlackerat stål, var radikalt i sin avskalade enkelhet. Till de mest kända svenska stålrörsmöblerna hör Gunnar Asplunds karmstol med skinnklädd sits och rygg som 1931 placerades i Svenska Slöjdföreningens styrelserum.
 
1933 formgav Wilhelm Kåge den stapelbara servisen Praktika för Gustavsbergs porslinsfabrik. Servisen, som utstrålade Bauhaus funktionella rationalitet, omfattade 41 delar med karotter, tallrikar och lock som kunde kombineras med varandra. Praktika var tänkt att bli servisernas Volkswagen, d.v.s. den enda servis man behövde i folkhemmet. Men försäljningen uteblev, troligen tyckte konsumenterna att den var alltför stram och tråkig.
 
På Gustavsberg arbetade även 1932-35 Kåges syskonbarn Wysse Feininger (född Gertrud Hägg) som hade varit elev på Bauhaus med fokus på grafisk design. Hennes mest kända servis för Gustavsberg var dockservisen Gullebarn från 1933.
 
Sylvia Stave är fortfarande en relativt okänd svensk designer som inspirerades av Bauhaus stramt geometriska formspråk, inte minst i sina kannor och vaser av nysilver för Hallbergs Guldsmeds AB, där hon var konstnärlig ledare under 1930-talet. En klotformad kanna med rakt utskjutande handtag och lång cylinderformad pip skulle kunna ha gjorts av en designer på Bauhaus.
 
En storsäljande designklassiker i Bauhaus anda var Sven Palmqvists glasskål Fuga, designad för Orrefors 1954. Den heta rinnande glasmassan hälldes i en form som fördelade massan jämnt utmed kanterna genom centrifugering. Resultatet blev en slät skål i harmonisk form som kunde massproduceras.

  • Teller „Gullebarn“ © Nationalmuseum / Gustavsbergs Porslin AB
  • Karott med dekor "Weekend", modell "Praktika", Tillv. 1933 Foto: Hans Thorwid, Nationalmuseum
  • Nordiska Kompaniet, Gunnar Asplund, Karmstol, Tillv. 1931 Foto: Per-Åke Persson / Nationalmuseum
  • Gustavsberg, Wilhelm Kåge, Karott med dekor "Weekend", modell "Praktika", Tillv. 1933 Foto: Hans Thorwid, Nationalmuseum

 
Bauhaus avskalade formspråk var dock relativt enkelt att kopiera. Wilhelm Wagenfeldts idag klassiska stapelbara glasbehållare med lock av pressglas tillverkades av Electrolux i en snarlik version vid 1930-talets mitt. Och Gunnar Larssons askkopp Kulan, från 1970 tillverkad av färgstark plast, hade formmässiga referenser till Marianne Brandts askkopp, designad vid Bauhaus 1926.
 
Vi kan alltså konstatera att Bauhaus har influerat den svenska designens utveckling under 1900-talet. Men det är också viktigt att, så här ett sekel senare, poängtera en viktig skillnad mellan Bauhaus vision om allkonstverket och den svenska vackrare vardagsvaran. Denna skillnad handlar om synen på hantverket. För Gropius spelade handens arbete en avgörande roll för den framtida sammansmältningen mellan konst och industri. Paulssons fokus var maskinen och dess möjligheter att skapa låga priser på vackra varor som skulle bli tillgängliga för alla. Hantverket kom i Sverige i hög grad att ses som något ålderdomligt och bakåtsträvande.
 
Kanske Bauhaus viktigaste influens i Sverige därför har varit den pedagogiska. Såväl Konstfack som Beckmans designhögskola önskar förmedla arvet från Bauhaus till samtida studenter. Ett arv som handlar om tanken och handen, samhällsengagemang, ett holistiskt förhållningssätt och, inte minst, förmågan att forma vår egen tid efter våra förutsättningar och behov.

upp