Snabb-inloggning:

Gå direkt till sekundärnavigationen (Alt 1)Gå direkt till sekundärnavigationen (Alt 3)Gå direkt till huvudnavigationen (Alt 2)

Inter Arts Center
Intervju med Christian Skovbjerg Jensen

Christian Skovbjerg Jensen
Foto: Christian Skovbjerg Jensen, Inter Arts Center

Christian Skovbjerg Jensen, chef för Inter Arts Center i Malmö berättar mer om pandemins inverkningar på verksamheten. IAC skapades särskilt för konstnärlig och interdisiplinär forskning och är öppen för kulturutövare som arbetar både experimentellt och multidisciplinärt inom bildkonst, musik och teater.
 

Hur nådde ni er publik under pandemin?
 
IAC är ingen vanlig konstnärlig institution. Vi understöds genom forskningspengar och fungerar först och främst som en plats för konstnärlig forskning och konstnärligt experimenterande. Så även om vi vanligtvis har ett omfattande offentligt program är det ändå inte vårt främsta fokus eller vår funktion. Men vi kom i kontakt med vår publik i viss utsträckning ändå genom att strömma evenemang och digitala föreläsningar och seminarier, precis som så många andra. Samt att vi hade några få rätt begränsade framträdanden och feedbackträffar mellan pandemivågorna. Nu planerar vi en rad evenemang i olika hybridformat, där vi blandar digitala plattformar med fysiska installationer och föreställningar med en begränsad publik.
 
Hur har detta nya sätt att nå publiken påverkat själva innehållet i arbetet?

Eftersom vi inte är ålagda att nå ett visst publikantal har vi inriktat oss på att utveckla sätt att stödja konstnärer och forskare på ett säkert sätt, och sedan har vi under tiden också passat på att gå igenom våra lokaler och vår utrustning för att göra vissa förbättringar och omorganisera oss en aning. Men vi har givetvis också lärt oss mycket vad gäller format som livestreaming, olika webinarer och allting däremellan. Det var ingenting helt nytt för oss, men det bästa med pandeminpausen har varit möjligheten att fundera över vad som är viktigt, över hur vi arbetar och därefter omorganisera oss på olika sätt.
 
Har det funnits nya samarbeten som bara varit möjliga eller nödvändiga på grund av den särskilda situation som pandemin inneburit?

Nej, tvärtom. Många samarbeten och nätverk pausades, avbröts eller drabbades av de begränsningar som finns i de digitala formaten. Men givetvis nådde vi också nya människor och institutioner genom våra digitala evenemang och nätverk.
 
Vad nytt har du lärt dig om dig själv och din publik? Vad har varit överraskande (även på ett positivt sätt)?

Vi har nått en ny publik med våra föreläsningar via Zoom och har också lyckats åstadkomma en känsla av levande nätverk som rör frågor om så kallade immersive practices, vilket är positivt och något nytt. Men vi har även förstått hur värdefullt det är med verkliga möten och diskussioner om publika evenemang. De informella kontakterna och utbytena är betydelsefulla.
 
Har din uppfattning om "digitala evenemang" förändrats?
 
Jag har själv sett eller deltagit i långt mer digitala evenemang än någonsin tidigare, och vi producerade en hel del på IAC. Så nu är vi mer erfarna på detta område och har haft några fantastiska upplevelser och diskussioner online, men jag har också förstått hur mycket arbete och färdigheter som krävs för att skapa bra evenemang på digitala plattformar. Inte bara ifråga om utrustning och tekniker, utan också om att konceptuellt förstå vad som fungerar.
 
Vad tycker du är en förlust respektive vinst för din institution under den här tiden?
 
De sanna förlorarna under denna tid är konstnärerna, konststudenterna och publiken. Givetvis är institutionerna alla en del av detta ekosystem och har förlorat mycket också, men vi är mindre sårbara än de enskilda konstnärerna och därför har vi också ett stort ansvar att stödja dem på nya sätt. Det är tufft med en kris som den här och alla frågor och utmaningar, men här finns också massor av möjligheter till att se saker annorlunda, att utveckla och undersöka nya idéer och kontakter och format för hur man kan arbeta med konst. Därför bör vi inte slösa bort denna chans och bli stressade över att vi inte anpassar oss tillräckligt snabbt och blint anammar digitala format, eftersom det finns mycket mer grundläggande frågor som står på spel för konsten och framåt i en tid som denna.
 
Hur kommer ni att använda er av den kunskap ni har fått under pandemin på IAC eller i era nätverk?

Det är nog för tidigt att säga, eftersom pandemin ännu inte är över. Det kanske inte kommer att finnas den där tydliga punkten, då vi befinner oss bortom pandemin, där antingen allt är precis som vanligt eller något helt nytt och postpandemiskt har inträtt. Även om det finns en hel del kunskap att dra nytta av ser vi främst fram emot att återfå och återuppta den nära kontakten med konstnärerna, forskarna och vår publik. Att återuppta konstnärlig processer, att prova och experimentera med konstnärerna. Och återkoppla till den tysta kunskapen och de taktila egenskaper i den konstnärlig produktionen och de konstnärliga upplevelserna.

upp