Ideal
Värderingar inom damfotbollen

När man pratar om värderingar inom damfotbollen handlar det ofta om spelare som Megan Rapinoe. Hon är en fotbollsspelare från USA. För många är hon en symbol för framsteg inom fotbollen. Till exempel för att hon kämpar för lika lön för män och kvinnor. Men också för att hon lever öppet som lesbisk; hennes partner är en kvinna. Megan Rapinoe kämpar för rättigheterna för lesbiska, bisexuella, transpersoner och andra diskriminerade grupper. Och hon bekämpar rasism. När fotbollsspelaren Colin Kaepernick knäböjde mot rasism var hon en av de första kvinnliga idrottarna som också knäböjde. På grund av sådana spelare tror många att damfotboll är mer progressiv än herrfotboll. Att den förmedlar andra ideal. Men är det sant?

Von Alina Schwermer

För det första: i vissa saker är damfotbollen friare. Till exempel kan kvinnliga spelare vara öppet gay lättare än i herrfotboll. Den lesbiska tidningen L-Mag skriver: Vid VM 2019 var minst 51 spelare öppet lesbiska eller bisexuella. Det är mycket svårare för män. Där är det fortfarande tabu att älska en man. Det finns nästan inga öppet böga fotbollsspelare. Inom damfotbollen finns det däremot stjärnor som Pernille Harder. Hon spelar för Chelsea FC i England och blev Europas fotbollsspelare 2020. Hon pratar inte bara om homosexualitet. Hon kysste också sin partner Magdalena Eriksson framför kameror vid VM 2019. Bilden blev väldigt populär. Damfotbollen är mycket mer tolerant här.

Men ändå inte så tolerant som många tror. Chefen för den lesbiska tidningen L-Mag misstänker att ungefär hälften av alla spelare i tyska Bundesliga och i landslagen är lesbiska. Mycket mer än i de flesta jobb. Och hon tycker att det sägs väldigt lite om homosexualitet. Det är ofta ett tabu här också. Rätten till fotboll kämpades mycket ofta för av särskilt lesbiska kvinnor. Men det pratas det knappt om. Spelarna har också nästan alla långt hår. Sponsorer gillar när de ser raka ut. Och i exempelvis Nigeria är homosexualitet förbjudet. Många spelare måste vara rädda för att någon ska säga: du är lesbisk.

Allt detta är problem. Fotboll är väldigt konservativt. Det är bara annorlunda i damfotbollen. Under de senaste hundra åren har många män sagt: fotboll är bara för män. Kvinnor som spelar fotboll är inte riktiga kvinnor. de är lesbiska. Den här bilden kan också ha påverkat lesbiska kvinnor. De valde fotboll mer än någon annan sport. Fotboll anses fortfarande vara ett manligt spel, även för kvinnor.

Stämningen i damfotbollen är dock annorlunda. Länge talade de till exempel mycket ärligare än män i intervjuer. Och på arenorna blir inte motståndarspelarna misshandlade eller förolämpade. Det finns inget våld. Vissa fanscener är väldigt progressiva. Till exempel Portland Thorns i USA, FC Rosengård eller Hammarby IF i Sverige eller i Tyskland Eintracht Frankfurt och SC Freiburg. De erbjuder möjligheter till bättre fotboll: utan hat, sexism, homofobi. Fler och fler fans i dessa stora klubbar åker till arenorna för att se både de manliga och de kvinnliga fotbollsspelarna. I Spanien, Argentina och Chile är kvinnliga fotbollsspelare väl kopplade till feministiska rörelser. Allt detta talar om möjligheter. Fotbollen kan bli bättre genom damfotbollen.

Men situationen är komplicerad. Många fanscener inom damfotbollen är inte alls progressiva. Det kan sitta gubbar på läktaren som också svär rasistiskt. Och damfotbollen är för närvarande annorlunda eftersom den har få fans. Många gratisbiljetter delas ut på arenorna. Det är många barn och familjer som sitter på damfotboll. Det finns fortfarande lite fankultur. Så fort det är många fans och fler unga män kommer in på arenorna kan kulturen på stadion också förändras. De ansvariga för damfotbollen vill ha mer publik. De vill tjäna mer pengar. Men fansen skulle då kunna kräva till exempel att tränaren sparkas. Du skulle kunna skrika skällsord mot motståndaren. Högerextrema fangrupper skulle kunna grundas. Kanske är det priset vi behöver betala. Intervjuer visar redan hur sporten förändras när den blir mer känd. Många spelare pratar i meningar som de har lärt sig utantill. Som männen.

Så det är komplicerat med damfotboll. Den transporterar några riktigt olika värderingar. Och den ger chansen till förändring. Men den har ofta samma problem som herrfotbollen, bara på ett annat sätt, för damfotboll är i slutändan bara fotboll.