Intervju med Jo Lendle "Från himmelriket till samtiden"

Hanser-förläggaren Jo Lendle
Hanser-förläggaren Jo Lendle | Foto (utsnitt): © Frank Schinski

Tyskland upplever en boom av nyöversatta klassiker. Hansers förlagschef Jo Lendle berättar om varsamma språkanpassningar och marknadsföringsstrategier.

Förlaget Hanser har låtit nyöversätta och återutgivit många klassiker – nu senast "Skattkammarön" av Robert Louis Stevenson. Hur gör ni urvalet?

Vi försöker försiktigt att utvidga begreppet klassiker. I serien ingår inte bara sådana böcker som man vördnadsfullt brukar säga att man borde läsa någon gång, utan den bjuder också in till att återupptäcka populära verk. Dessutom fattar vi inte våra beslut enbart utifrån hur viktig vi tycker att en bok är, utan tar också hänsyn till tidigare översättningar. Vinsten med att göra en nyöversättning måste vara betydande.

Vilken roll spelar marknadsföring och utsikter till framgång för en sådan nyutgåva?

Hur vackra de gamla utgåvorna i getskinn med guldsnitt än var tycks de ofta ha gett intryck av att ligga i en dyrbar kista. Man ville ha en aura av förhöjning som kunde förgylla finrummet. Hos oss är det raka motsatsen. Vi tar ner litteraturen från himmelriket till samtiden. Klassikernas omslag ska medvetet referera till dagens nyutkomna böcker. Vi låtsas som om Madame Bovary inte upptäcktes förrän i går. Det kan man sannerligen kalla marknadsföring.

Det är inte särskilt vanligt att man ändrar titeln på en klassiker när den nyöversätts. Men "Schuld und Sühne" (sv: Skuld och försoning) är ett känt exempel. Den nyutgavs som "Verbrechen und Strafe" (sv "Brott och straff"). Hur radikal måste skillnaden vara för att man ska göra ett sådant ingrepp?

Förlaget måste ha goda innehållsrelaterade anledningar, annars blir det bara en gimmick. Målet är ju inte att göra djärva förändringar av titeln, utan att åstadkomma en bra och korrekt översättning som utgår från originalet och inte från sig själv. Om originaltiteln är bra bör man behålla den.

"Vi vill locka in läsarna i det förflutna"

Hur ligger det egentligen till med rättigheterna?

Upphovsrätten har gått ut för alla klassiker som vi ger ut. Vi köper rättigheterna till nyöversättningen. Om ett annat förlag vill nyöversätta och publicera samma bok går det bra.

Finns det inte tillräckligt många nya böcker som är värda att ge ut?

Vår utgivning består till 99 procent av nya böcker. Men vi vill locka in läsarna av samtidslitteratur i det förflutna, om så bara för att ge dem möjlighet att jämföra. Hur är det att läsa Madame Bovary som en samtida bok? Vissa säger: Den världen är för olik min. Andra upptäcker hur tidlös revolten som skildras i boken är och låter för en gångs skull en ny bok stå kvar i hyllan.

Vilken är er målgrupp för de nyöversatta klassikerna? De som redan har läst en första översättning i sin ungdom, eller deras barn som inte känner till boken?

Båda grupperna i lika stor utsträckning. Och det är just så klassikerna har blivit mottagna. Många tar chansen att fördjupa sig i en bok på nytt. För de yngre är det en god anledning att läsa den för första gången. Och man lär sig något genom att jämföra. Under översättarutbildningen gick vi laget runt och läste upp enstaka verser ur olika Bibelöversättningar. Då lär man sig vad språk är. Och hur kontext och tolkning återspeglas i formuleringarna.

"Vi kan bara använda vårt eget språkliga universum"

Vad är det som översättarna först och främst ändrar på?

Jag skulle inte kalla det för "ändringar". Den nya översättaren måste hitta en egen ton för verket. Granskningen av föregångarens arbete kommer först i efterhand. Det är mycket som dagens översättare gör annorlunda än förr. Till att börja med har de ofta bättre kunskaper i det talade originalspråket, tack vare längre utlandsvistelser. Det innebär att de är känsligare för avvikelser från standardspråket. När det gäller dialoger trodde man tidigare ofta att man var tvungen att behålla det höglitterära språket. Här utvecklar dagens översättare sina egna normer. Till sist handlar det om att hitta motsvarigheter som gör att verket i sin tidsbundenhet också väcker liv i dagens värld för läsaren.

Hur ofta borde man nyöversätta ett verk för att språket ska förbli anpassat efter samtiden?

Vi vill absolut inte anpassa språket till vår tid. Det finns dåliga översättningar där man läser om "taggar" och "hojar". Då vet man att de måste vara gjorda på 1970-talet eftersom man då tyckte att det var smidigt språkbruk. Vi kan bara använda vårt eget språkliga universum.

Kommer den aktuella översättningen av "Skattkammarön" fortfarande att läsas om hundra och tvåhundra år?

Det skulle vi självklart vilja! Men om jag ska vara ärlig tror jag att översättningar åldras, eftersom de är tolkningar. Varje översättning bygger på en läsning av originalet, och den är tidsbunden. Originalet åldras ju också, men det är tillåtet. Det är ju originalet.

Finns det någon bok som du gärna skulle vilja se i nyöversättning?

Jag kan komma på flera stycken – vi arbetar på det.

 

Jo Lendle är författare och chef för förlaget Hanser sedan 2014. Han har studerat kulturvetenskap i Hildesheim och Montreal samt tagit examen vid Deutsches Literaturinstitut Leipzig.