Theatertreffen 2015 Internationell scenkonst

Inom ramen för Theatertreffen arrangeras Internationales Forum.
Internationales Forum - Theatertreffen Berlin | © Piero Chiussi

Politiskt explosiv, experimentell och mer utmanande än någonsin. Så har årets Theatertreffen i Berlin beskrivits. Vi har träffat den svenske dramatikern August Lindmark och fått ett inifrånperspektiv på scenkonstfestivalen.

Varje år väljer juryn för Theatertreffen ut tio av ett hundratal uppsättningar inom det tyska språkområdet, vilka spelas under drygt två veckor i Berlin –  en sorts ”tio i topp” från den tyskspråkiga teatervärlden. Årets program spände mellan giganten Franz Castorfs uppsättning av Bertolt Brechts Baal och det tyska stjärnskottet Susan Kennedys stiliserade tolkning av Fassbinderfilmen ”Varför löper herr R. Amok?” Även Thom Luz’ musikaliska iscensättning Atlas der abgelegenen Inseln (sv: ”Atlas över avlägsna öar”) med utgångspunkt i Judith Schalanskys minutiöst formgivna östdrömska bok med samma namn var en av de tio pjäserna. Typiskt för Theatertreffen är de livliga diskussionerna mellan besökare och teaterskapare i anslutning till föreställningarna – utöver dessa erbjuder festivalen ett digert program med panelsamtal, filmvisningar och seminarier.

Inom ramen för Theatertreffen arrangeras Internationales Forum, ett stipendieprogram för unga scenkonstnärer från hela världen som stöds av bland annat Goethe-Institut. Forumet har funnits sedan 1965 och är en av de viktigaste plattformarna för yngre scenkonstnärer i Europa. Dramaturgen Uwe Gössel som var forumets ledare under många år, kallade det ”ett utopiskt rum där man kan experimentera och gå vilse ibland, utan att distraheras av verklighetens marknadsvillkor”. Forumets nuvarande ledare är Daniel Richter och en av årets deltagare var den svenske skådespelaren och regissören August Lindmark, som arbetar med Teaterrepubliken i Malmö. Den fria teatergruppen har gjort sig känd för att behandla samtida ämnen med satirisk skärpa, som exempelvis i Teaterrepubliken öppnar apotek och Jimmie Åkesson/Den utomeuropeiska invandringen.
 
Hur skulle du beskriva Internationales Forum?

”Vi har sett de tio pjäserna, men även annat”, berättar Lindmark. ”Att se mycket teater med hög hantverksmässig kvalitet ger något att ta avstamp från. Plötsligt får jag en mängd idéer som jag är sugen på att genomföra när jag är hemma igen.”

Han kommer direkt från Haus der Berliner Festspiele i Berlin-Charlottenburg till ett bullrigt café i stadsdelen Prenzlauer Berg. Stipendiaterna har varit schemalagda mellan 10 och 23 varje dag, och de har även bidragit med material till några av seminarierna på Theatertreffen. Lindmark ser Internationales Forum som både en möjlighet att ta del av den tyskspråkiga samtidsteatern och ett erfarenhetsutbyte mellan deltagarna: ”Att formulera sig kring sitt arbete gör att man ser att det har ett värde för andra.”

Sedan påpekar han att arbetsvillkoren för deltagarna i Internationales Forum är ibland väldigt olika, vilket blir tydligt när stipendiater från länder där det är svårt att utöva scenkonst, exempelvis Irak och Ryssland, beskriver sin situation. Censur är ett tema som har diskuterats mycket på forumet.

En annan het fråga har rört representation. Vem får tala på scenen och för vem? En av de tio utvalda pjäserna på Theatertreffen är Elfriede Jelineks Die Schutzbefohlenen, som utgår från Aischylos tragedi De skyddssökande och händelsen då flyktingar ockuperade Votivkirche i Wien 2012/2013. Regissören Nicolas Stemann har valt att låta verkliga Lampedusa-flyktingar framföra delar av texten, vilket har skapat debatt.
           
Vilka andra pjäser har gjort intryck på dig under Theatertreffen?

"Common Ground av den österrikisk-israeliska teaterregissören Yael Ronen. Pjäsen handlar om Balkankriget och var riktigt bra.” I Common Ground är skådespelarna personer som var barn under kriget i forna Jugoslavien, men nu är bosatta i Berlin. Ronen, vars pjäs Third Generation gästspelade på Dramaten 2010, har även tidigare utgått från skådespelarnas bakgrund och kallar Common Ground för ett forskningsprojekt. Lindmark nämner även den österrikiska uppsättningen Die lächerliche Finsternis (sv: ”Det löjliga mörkret”), där dramatikern Wolfram Lotz har använt sig av Joseph Conrads Mörkrets hjärta och Francis Ford Coppolas Apocalypse Now för att gå i kollision med samtiden. Här berörs ämnen som utfiskningen av världshaven, kriget på Balkan och mötet med islam.

Vad ser du för likheter och skillnader mellan tysk och svensk samtidsteater?

”Först och främst är det en stor skillnad mellan svensk och tysk skådespelartradition. I uppsättningarna som jag har sett här är skådespelarna till stor del vända mot publiken, medan nordisk teater tenderar att vara mer fjärde-väggen-orienterad, illusionsskapande och emotionell. ” Lindmark säger att Teaterrepubliken ligger närmare en tysk tradition i sin inställning till skådespeleri än många andra svenska teatergrupper. Som regissör och skådespelare har han försökt utveckla en stil som kombinerar det som han karaktäriserar som den nordiska och den tyska skådespelarstilen. ”Om en människa i publiken kan gå på toa under en föreställning och ha känslan av att jag inte har märkt det, då har jag misslyckats. Det handlar om en sorts sårbarhetsredovisning gentemot publiken.”

Han berättar även att den tyske regissören Michael Thalheimer, vars bejublade uppsättning av Georg Büchners Woyzeck spelades på Dramaten 2013, har varit en viktig inspirationskälla för honom. Om Woyzeck skrev teaterkritikern Lars Ring: ”Michael Thalheimer är en kontaktyta mot stor europeisk teater som delar av den svenska teatern behöver som korrelat till en ofta trög psykologisk realism.”
 
Vad händer i framtiden?

Det börjar bli dags att lämna caféet i Prenzlauer Berg, och de 38 deltagarna i Internationales Forum ska snart återvända till sina hemländer, förhoppningsvis med nya erfarenheter och kunskaper. ”Det har varit välgörande att vara här. Jag har en del väldigt intressanta idéer som jag vill göra med Teaterrepubliken”, säger Lindmark.

Men när jag ber honom att konkretisera skrattar han och säger: ”Det är hemligt.”