Digital identitet "Jag dokumenterar, alltså finns jag“

Alain Bieber
Alain Bieber | Foto: © Alain Bieber

Utställningen "Ego Update" på NRW-Forum i Düsseldorf handlar om selfien som folkligt fenomen. I en intervju förklarar curatorn Alain Bieber vad det digitala självporträttet har för betydelse för den egna identiteten.
 

Herr Bieber, brukar du också ta selfies?

Ibland tar jag självporträtt, men de är snarare privata. Sådana foton delar jag egentligen inte på sociala medier. Den här utställningen har jag inte gjort för att jag är selfiefantast. Jag lockades av fenomenet eftersom väldigt många konstnärer ägnar sig åt temat. Därför var det också dags för en utställning. Facebook använder jag privat. Eller rättare sagt, jag låtsas ha en annan identitet där. Det är roligt att leka med profilbilder. Ibland testar jag hur folk reagerar. På min nuvarande profilbild poserar jag med en enhörningsmask.

Vad tror du är orsaken till fascinationen för det digitala självporträttet, som omedelbart ska delas i sociala medier?

I dag sker allt i en otrolig hastighet. Selfies dokumenterar och förevigar, man försäkrar sig om sitt eget jag. Det heter inte längre "Jag tänker, alltså finns jag", utan "Jag existerar, alltså finns jag". Man vill efterlämna spår av sin egen identitet. För flera år sedan, när jag var journalist, dokumenterade jag en resa med kineser. Framför alla sevärdheter fotograferade de varandra. De ville ha bevis på att de verkligen hade varit där. Förr brukade man skratta åt turister som gjorde så, men i dag gör alla det. Man söker efter trygghet. Om man vill dra det lite längre kan man säga att det har med rädslan för döden att göra. Man vill lämna något efter sig i de sociala nätverken.

Att ständigt uppfinna sig själv på nytt

I trenden av virtuell själviscensättning ser kritikerna främst ett tvång att förbättra sig själv. Är det vad utställningens titel, "Ego Update", syftar på?

Ja, det stämmer. Jag tycker verkligen att det är jämförbart med uppdateringarna som man är van vid från operativsystem eller smarta telefoner. Efter ett år är den smarta telefonen gammal och man måste genast ha en ny. På samma sätt finns det ett tvång att hela tiden uppfinna sig själv på nytt. På sociala medier är det en enorm press att vara med. Det började med selfies i statusuppdateringar på Facebook. Min nya frisyr, min nya kompis, min nya bil – man delar allt sådant på sociala medier. Även där ligger idén om uppdateringar i bakom.

"Jag tänker, alltså finns jag" har blivit "Jag fotograferar, jag dokumenterar, alltså finns jag" – så står det åtminstone i förordet till utställningskatalogen. Håller vi på att glömma bort hur man tänker?

Genom privata samtal med många olika människor har jag fått intryck av att reflekterandet över det egna handlandet faktiskt är på väg att förlora allt mer i betydelse. Men det är ju också en generationsfråga. Yngre tänker efter mindre, ofta beror det på okunskap. Man måste göra sig medveten om hur saker ligger till och tänka igenom sin egen digitala identitet och personliga integritet, annars kan det faktiskt leda till farliga grejer, exempelvis nätmobbning.

Konsekvenser för den kollektiva identiteten

Eftersom vi, åtminstone sedan Edward Snowden-incidenten, vet att det egentligen inte finns någon personlig integritet på internet längre?

Jag vill inte alls svartmåla alltihop. Teknik är inte farligt i sig självt, utan det beror på vad människor gör av den. Konsekvenserna för den kollektiva identiteten går ännu inte att överblicka. Det finns människor som sysslar med temat digital demens, som ser negativt på utvecklingen, och det finns entusiaster. Därför är det viktigt att bli aktiv nu, för att kunna påverka utvecklingen. Ego Update samarbetar med projektet Streaming Egos – Digitale Identitäten (sv: "Streaming egos – digitala identiteter") som arrangeras av Goethe-instituten i sydvästra Europa. Utställningen är utformad som en process, som avslutas med konferensen Identity Convention med Goethe-instituten i januari 2016.

Vad handlar "Streaming Egos" om?

De olika nationella grupperna presenterar sina resultat på en internationell konferens. Där identifierar de relevanta framtidsteman, som sedan fortsätter att bearbetas digitalt och över nationsgränserna. Men projektet fokuserar på den kollektiva versionen av frågan: "Vilka är vi?" – som samhällsgrupp, men även som nation, som européer.

Transnationella perspektiv

Skiljer sig uttrycksformerna för digital identitet i Tyskland från andra länder?

Det är just sådant som man ska ta reda på. Diskurser och konstnärliga uttrycksformer för digital identitet i de enskilda länderna ska uppmuntras, utvecklas kreativt, undersökas och presenteras. De initierade nationella diskurserna övergår till transnationella temadiskurser, vilket möjliggör ett europeiskt perspektiv på både individuella och kollektiva identiteter, och hur dessa kommer att fortsätta utvecklas i framtiden, med den digitala kulturens potential.

I utställningskatalogen uttalar sig främst forskare och konstnärer från det engelska språkområdet. Är temat digital identitet ännu inte viktigt bland tyska forskare?

Som ett komplement till utställningen vill vi tillhandahålla en teoretisk byggsten i form av utställningskatalogen. Vi har gjort noggrann research i förväg. Det stämmer att de flesta texterna kom från USA. Tyskland är alltid lite långsammare. I Tyskland råder en stor teknikskepsis. Många forskare hänger inte med sin samtid. I USA är de här ämnena mycket mer närvarande, därför har man också sysslat med dem på en teoretisk nivå i ett tidigare skede.

I november 2015 arrangeras den första cyborgmässan på NRW-Forum. Finns framtiden för den digitala identiteten där?

Ja, absolut. Tidigare, på biografer, var duken tio meter bort, sedan kom tv:n på en meters avstånd. Nu är smarttelefonen bara 20 centimeter bort och virtual reality-glasögon har man i princip på näsan. Nästa steg kommer att vara chip i våra egna kroppar.

Alain Bieber är konstnärlig ledare och chef för NRW-Forum i Düsseldorf sedan april 2015. "Ego Update. Die Zukunft der digitalen Identität" (sv: "Ego update. Den digitala identitetens framtid") är hans första utställning där. Den pågår fram till den 17 januari 2016.