TYSK LITTERATUR OCH HUMOR Ironisk, komisk och konstnärlig

För romanen Verteidigung der Missionarsstellung (sv: ”Till missionärsställningens försvar”) belönades Wolf Haas med Bremens litteraturpris
Foto (beskuret) © Lukas Beck

Humoristisk litteratur betraktas nedlåtande i Tyskland, klagade två tyska författare i en bok 2013. Men sedan dess har saker och ting börjat förändras.
 

Det var en stridsskrift, om man så vill: 2013 publicerade författararen Jakob Hein och Jürgen Witte boken Deutsche und Humor. Geschichte einer Feindschaft (sv: "Tyskar och humor. Berättelsen om en fiendskap"). Där gick de hårt åt den tyska litteraturscenen. "Den komiska litteraturen har knappt någonsin belönats med seriösa priser", skriver de. Och de hävdar att humoristisk konst behandlas nedlåtande. Deras adressater var kultursidesskribenter och litteraturprisernas jurymedlemmar.
 
De menar att det under de 60 år som Georg-Büchner-priset delats ut visserligen har funnits flera pristagare som "framträtt med ofrivillig komik, men högst tre som man skulle kunna kalla medvetet humoristiska". Bland de nominerade till Tyska bokpriset, som delats ut sedan 2005, har det hittills funnits "tre humoristiska böcker på sin höjd", skriver de.
 

"FÖRVÅNANSVÄRT HUR STORT MOTSTÅNDET ÄR MOT KOMISK KONST"

Är denna klagan berättigad – och har den blivit hörd sedan dess? Under litteraturåret 2015 skedde trots allt något mycket oväntat: Med Frank Witzels Die Erfindung der Roten Armee Fraktion durch einen manisch depressiven Teenager im Sommer 1969 ("En manodepressiv tonåring uppfinner Röda armé-fraktionen sommaren 1969") var det visserligen inte en uttalat komisk författare som belönades, men ändå ett uppseendeväckande verk som rörde sig utanför de tidigare ramarna. Boken är både språkligt och formmässigt experimentell, samtidigt som den är utpräglad humoristisk.
 
Var det ett undantag som bekräftade regeln? Helt tagen ur luften var kritiken från Hein och Witte trots allt inte. Till och med en av de anklagade gav dem rätt. Uwe Wittstock, etablerad kritiker, litteraturchef för nyhetsmagasinet Focus och återkommande jurymedlem, bekräftade att det ofta går ganska stelt till i juryrummen. "Det är förvånansvärt hur stort motståndet är mot komisk konst", sa Wittstock. Vid en jurydebatt i samband med Tyska bokpriset hörde han till exempel en av jurymedlemmarna säga att en bok som når den stora offentligheten måste vara dålig litteratur.
 

FRÅGAN ÄR OM MAN FÅR SKRATTA ÅT HITLER

Wittstock har å sin sida uttryckt en fäbless för diktare med offensiv humor. Han engagerade sig för att den humoristiske poeten och tecknaren Robert Gernhardt som dog 2006 skulle tilldelas staden Augsburgs Bertolt Brecht-pris. "Det var inte helt enkelt att genomdriva", minns Wittstock.
 
Mot den här bakgrunden är det inte särskilt överraskande att författaren till en av 2012 års mest framgångsrika romaner fick gå tomhänt från prisutdelningarna: Timur Vermes som skrev Hitlersatiren Er ist wieder da (sv: "Han är här igen"). Vermes kom från det litterära ingenmanslandet. Dessförinnan hade han bara skrivit för kvällstidningar och skvallermagasin, samt arbetat som spökskrivare. Man kunde nästan känna lukten av den etablerade litteraturkritikens beröringsskräck inför romanen.
 
Det tog tre månader och en topplacering på Der Spiegels bästsäljarlista innan Frankfurter Allgemeine Zeitung trots allt tog sig an den. Eller tvingades att ta sig an den? Sedan dess har hela landet diskuterat huruvida man får skratta åt Hitler, eller till och med med Hitler. Detta har vi den underfundige Vermes att tacka för, vars snillrika och dubbelbottnade humor ingen kunde förneka.

ÄVEN KULTURSKRIBENTER LÄTTAR UPP STÄMNINGEN

Dessutom hade Vermes skrivit en roman med många tolkningsmöjligheter – den gick bland annat att läsa som en satir över det tyska samhället i början av 2000-talet. Men det synsättet missade många till följd av fixeringen vid Hitler.
 
Ibland lättar även kulturskribenter upp stämningen i det litterära landskapet. Till exempel har en av de två cheferna för Die Zeits kulturbilaga Adam Soboczynski sällat sig till författarnas skara. Redan 2006 gav han en ironisk beskrivning av sitt "dubbelliv" som polack i Tyskland. För sina reportage och noveller har han belönats med flera priser. 2015 publicerade han sin första riktiga roman, Fabelhafte Eigenschaften (sv: "Sagolika egenskaper") – en satirisk och självironisk betraktelse över den tyska kulturvärlden och dess förgrundsgestalter.
 

"BEGRÄNSNINGARNA HAR LUCKRATS UPP"

Rainer Moritz, litteraturkritiker och chef för Hamburgs litteraturhus, tycker inte längre att det går att tala om en utfrysning av den komiska litteraturen. "Så har det säkert varit under en lång tid, men de tidigare begränsningarna har verkligen luckrats upp. I dag är det mycket lättare för komisk litteratur", säger Moritz och hänvisar till 2008 års Ingeborg Bachmann-pris som gick till Tilman Rammstedt. Han tar även upp Wolf Haas som belönades med Bremens litteraturpris 2013 och det internationella Jonathan Swift-priset för satir och humor 2016.
 
Hur är det då med acceptansen för komik inom den tyska litteraturscenen? Frågan är satt i rörelse. Heins och Wittes viktigaste krav kanske uppfylls snabbare än vi anar: Skiljelinjen bör dras mellan bra och dålig konst, inte mellan allvarlig och komisk sådan.