Snabb-inloggning:

Gå direkt till sekundärnavigationen (Alt 1) Gå direkt till huvudnavigationen (Alt 2)

Digitalisering och flerspråkighet
”VÄRLDEN ÄR SPRÅK” – DÄRFÖR LÖNAR DET SIG ATT LÄRA SIG SPRÅK I DEN DIGITALA ERAN

  Språk
© Adobe Stock

Det är jobbigt att lära sig ett nytt språk. Numera kan vi kommunicera på olika språk med hjälp av innovativa tekniska lösningar, men kommer översättningsappar snart att göra det onödigt att lära sig språk? Vad händer med hjärnan om vi slutar lära oss språk? Och hur kan man återuppväcka språklusten i dag? I ett samtal med Michaela Sambanis och Heiner Böttger får vi ta del av häpnadsväckande rön från neurovetenskapen.
 

Von Stefanie Eisenreich och Dr. Paula Scholeman

Michaela Sambanis, låt oss inleda med en provocerande fråga: Vad är egentligen vitsen med att lära sig ett språk nuförtiden, när det finns så många bra översättningsprogram att tillgå?

Univ.-Prof. Dr.Michaela Sambanis ist Lehrstuhlinhaberin für die Didaktik des Englischen an der Freien Universität Berlin. Sie verbindet Neurowissenschaften mit Didaktik und schlüsselt Wissensbestände für die Praxisanwendung auf. Univ.Prof. Dr. Michaela Sambanis | © Sambanis Michaela Sambanis: Att lära sig språk bidrar naturligt till många olika uppfostrings- och utbildningsprocesser. Världen är språk. Vi ägnar oss åt ”den Andre” och lär på så sätt känna andra kulturer och traditioner, vilket kan hjälpa oss att bli mer öppna. Att lära sig språk är dessutom, rent ekonomiskt, en smart investering som ger god avkastning. Genom att lära oss mer än ett språk utlöser vi väldigt specifika tillväxt- och organisationsprocesser i hjärnan, och det är väl värt besväret. Det har till exempel bevisats att det hjälper till att bromsa det kognitiva åldrandet, demens inträder fyra till fem år senare, och efter en stroke har flerspråkiga människor dubbelt så stor chans att återfå sina kognitiva funktioner. Räknar man på hur mycket pengar som skulle kunna sparas in bara inom vården, så rör det sig om enorma summor.


Redan i dag går det att stoppa en hörlur i örat och omedelbart få en simultanöversättning av vad som sägs under ett samtal. Tror du att den här typen av teknik kommer att bidra till att inlärningen av främmande språk världen över minskar?

Michaela Sambanis: Jag hoppas inte det. Å ena sidan är det såklart fantastiskt att vi har den här tekniken i dag, utan den hade vi inte kunnat kommunicera med varandra på det sättet. Men å andra sidan ökar det avståndet mellan oss, och det far vi illa av. Vi gör oss av med en hel dimension av interaktionen. Frånsett detta vill jag inte ens tänka på vilka konsekvenser det skulle få om människor helt enkelt slutade utmana sina hjärnor. I det här sammanhanget är det bara att titta på Flynn-effekten. Under flera decennier kunde man se att vi i princip bara blev smartare, men de senaste åren har den utvecklingen stannat av eller till och med gått åt motsatt håll. Flynn-effekten tyder på att vi på specifika områden inte längre utnyttjar våra faktiska förmågor. Spännande nog gäller detta särskilt ett område där tekniken i dag spelar en gigantisk roll, nämligen navigering. Hur många av oss skapar egentligen mentala kartor av platser nuförtiden? Vi går direkt till gps:en och vet i stort sett inte hur vi skulle hitta utan den längre. 

Vad betyder flerspråkighet för ett samhälle?

Heiner Böttger ist Professor für Englischdidaktik an der Katholischen Universität Eichstätt-Ingolstadt. Sein Forschungsinteresse konzentriert sich aktuell auf Mehrsprachigkeit und die Language educational neurosciences. Professor Heiner Böttger | © Böttger Heiner Böttger: Jag var på en konferens om flerspråkighet i Auckland (Nya Zeeland) 2015. Där började en professor i maori att gråta 15 minuter in i sitt inledningsanförande. Varför? Regeringen, vars utbildningspolitik tycks vara hårt styrd från brittiskt håll, hade kort dessförinnan beslutat att alla skolor där skulle införa engelska som allmänt undervisningsspråk. Då ska man komma ihåg att upp till 64 öspråk kan finnas representerade på en lågstadieskola i Auckland. Om engelska nu blir första undervisningsspråk så kommer de inhemska öspråken att dö ut – i nästa och nästnästa generation kommer ingen längre att tala dem. Och därmed kommer britterna genom sitt inflytande över den språkliga utbildningspolitiken till slut ha uppnått vad de inte kunde uppnå genom koloniseringen. Med denna språkliga diktatur, som här med engelskan på Nya Zeeland, bevittnar vi ett kulturellt förfall och en nedgång för ”ursprungsspråken”.


Denna språkets diktatur finns ju faktiskt över hela världen. Engelska har etablerat sig som världsspråk.
 

Heiner Böttger: Ja, och det gör en faktiskt nedstämd. Vi måste verkligen komma bort ifrån ideologin som bygger på värdet av ett enskilt språk och i stället börja titta på vad som kan åstadkommas med flera olika språk – och inte bara med engelska som lingua franca. Det finns flera myter kring detta: det heter ofta att engelska är ett lätt språk. Det stämmer också upp till en viss ”överlevnadsnivå”. Men på en mer krävande kunskapsnivå blir det svårt, då består engelskan bara till en liten del av fasta regler och allt annat beror på talarens eller författarens avsikter.


I motsats till engelskan anses tyska och franska vara svåra språk att lära sig. Har sådana förutfattade meningar betydelse vid inlärningen av ett nytt språk? Vad gör ett språk attraktivt att lära sig?
 

Michaela Sambanis: Vi vet från forskningen inom didaktik och psykologi att attityder är en viktig påverkansfaktor här. Men vi får inte heller glömma bort att just engelska är väldigt närvarande i vårt dagliga liv. Det är internets och mediernas språk. Det är en del av ungdomskulturen. Det känns bekant, och man märker också vilken nytta man har av det i sin vardag. De andra språken är vanligtvis mindre närvarande, vilket såklart bidrar till engelskans relevans som skolämne. Här är det också spännande att titta på forskningen om långtråkighet. Det har gjorts forskningsstudier där elever har fått svara på hur tråkiga de tycker att de olika skolämnena är och varför. Musik går inte hem hos eleverna, och fysik och matematik är inte heller populärt. Engelska å sin sida bedöms mer fördelaktigt. Eleverna ser ämnet som användbart och kan direkt tillämpa vad de har lärt sig. De kan uttrycka sina åsikter och diskutera aktuella händelser, och de kan se en användning för språket i vardagen. Det är dessa faktorer som legat till grund för elevernas utvärdering. De fungerar som en drivkraft. Det man lär sig måste kännas konkret och vara användbart i vardagen, men framför allt måste det kännas relevant.

Hur viktigt är det med språkbegåvning och går den att mäta i hjärnan?

Michaela Sambanis: En av de ledande forskarna på området är psykologen och neuroforskaren Sebastian Jentschke vid universitetet i Bergen, som forskar kring hur musik och språk kartläggs och bearbetas i hjärnan. Enligt Jentschke finns det än så länge inga robusta bevis på en medfödd fallenhet för språk. Tvärtom tycks två faktorer vara avgörande: dels hur tidigt man börjar lära sig språket, dels hur mycket tid man lägger på att lära sig det och öva på det. Den senaste forskningen talar om något emot att språkbegåvning skulle vara medfödd, och tyder i stället på att vi utvecklar något som ligger vilande i oss alla, men som inte väcks till liv hos en del av oss. Jag skulle ändå vilja hävda att den genetiska sammansättningen existerar och utgör ett slags flaskhalsstruktur. Har jag inga vingar så kommer jag aldrig att kunna flyga. Förutom tidsfaktorerna (när du börjar lära dig ett språk samt hur länge och hur ofta du övar på det) är framför allt kvaliteten på interaktionen en avgörande faktor för oss pedagoger.

Hur kan man överbrygga redan befintliga språkbarriärer?

Michaela Sambanis: Hjärnan är föränderlig och kan kopplas om med hjälp av positivt tänkande. Det gäller alltså att skapa tillfällen där man märker att: ”Oj, jag kan ju!” Om man tar det ett steg i taget och jobbar med exempel och positiva förebilder kan hjärnan lära om och lära rätt. Men man måste ha tålamod. Ett helt nätverk har byggts upp i hjärnan där motviljan mot att lära sig främmande språk är rotad. Och det hela är känslomässigt laddat. Så i princip gäller det att riva ner det här nätverket och sätta upp ett nytt, som måste vara ännu starkare än det gamla som du byter ut eller kompenserar för. Den sortens onda cirklar kan brytas med hjälp av positiva intryck och upplevelser av framgång.

INTERVjupersoner:

Heiner Böttger är professor i engelsk didaktik vid Katolska universitetet i Eichstätt-Ingolstadt. Hans forskningsintresse är för närvarande inriktat på flerspråkighet och språkpedagogisk neurovetenskap.

Michaela Sambanis är professor i engelsk didaktik vid Freie Universität i Berlin. Hon förenar neurovetenskap med didaktik och bryter ner kunskap i mindre delar för praktisk tillämpning.

upp