Snabb-inloggning:
Gå direkt till sekundärnavigationen (Alt 1)Gå direkt till sekundärnavigationen (Alt 3)Gå direkt till huvudnavigationen (Alt 2)

Europa
Islam i väst

Abendland
© Colourbox

Under de senaste åren har allt fler muslimer invandrat till Tyskland, vilket väckt frågan om vem som egentligen hör till landet. När förre förbundspresidenten Wulff upprepade inrikesminister Schäubles ord att ”Islam tillhör Tyskland” ställde det frågan på sin spets. Men den som gör en historisk återblick kan snabbt konstatera att västerlandets kultur har mycket att tacka den muslimska kulturen för.

Von Katajun Amirpur

Bland alla de fel som den förre förbundspresidenten Christian Wulff begick så gjorde han i alla fall en sak rätt: De ord som inrikesminister Schäuble uttalade när han kallade till den första tyska islamkonferensen 2006 gjorde Wulff till sina egna: Islam tillhör Tyskland. Redan då Schäuble gjorde detta uttalande fick det en mycket positiv effekt på muslimers inställning till Tyskland. Många var glada över att höra denna mening komma från Schäuble och senare från Wulff. För dessa människor handlar det nämligen om att accepteras som likaberättigade i Tyskland. Det fungerar bara om muslimer får en känsla av att de hör till landet. Somliga muslimer uttryckte denna önskan och detta krav i ett brev från september 2010 till Wulff, där de sa: Ni är också vår president.
 
Schäuble och framför allt Wulff fick ta emot en hel del kritik för sina uttalanden. Samtidigt kan endast den som blundar för den demografiska verkligheten förneka att Islam hör till Tyskland. Eller vill man på allvar hävda att muslimerna visserligen hör till Tyskland, men inte deras religion, islam? Så försökte inrikesminister Friedrich argumentera mot den förre förbundspresidenten. Och så argumenterar också nu Horst Seehofer. Men sådana semantiska spetsfundigheter är löjeväckande. Och en sak är säker: närmar man sig muslimer på det sättet så gör man bara att människor intar försvarsställning.
 
För tillfället finns det mycket i den offentliga debatten som provocerar fram en sådan försvarsställning: Muslimernas religion framställs ständigt som ett problem: Till och med etableringen av en islamisk teologi vid tyska universitet – visserligen mycket önskvärt ur vetenskaplig synpunkt – har till syvende och sist som motiv att domesticera islam.
 
Religionsundervisningen ska förmedla en tolkning av islam som kollisionsfritt kan fogas in i ett värdepluralistiskt samhälle. Och undervisningen ska utgöra en motvikt till den traditionella Koranundervisningen i vissa församlingar som misstänks för att ge stöd åt antidemokratiska och integrationsfientliga hållningar.
 
Jag har själv varit en av dessa professorer i islamisk teologi i några år. Och naturligtvis borde man ha tagit chansen att institutionalisera islam på tyska universitet. Det är en möjlighet för muslimer att äntligen bli likaberättigade i Tyskland. Efter fem decennier av muslimsk invandring måste man äntligen ge samma rättigheter åt muslimerna som de kristna kyrkorna. Men jag vänder mig emot att den islam som undervisas på universiteten ofta betecknas som euro-islam. Det antyder att den principiellt skulle skilja sig från ”normal” islam. Det är ju allmänt känt och alldeles självklart för varje muslim att islam skiljer sig från land till land och från kultur till kultur. Därför kommer det naturligtvis att finnas en islam som är tysk – vilket redan finns. Även utan att teologerna tänker ut den. Muslimer i Tyskland lever och lär sin islam under andra villkor än muslimerna i Österrike eller Frankrike. Det beror endast på att de muslimer som lever i Tyskland kommer från andra länder än de i Frankrike eller i exempelvis Storbritannien. Bara deras medförda islam skiljer sig väldigt sinsemellan. Och i de länder som dessa muslimer kommer till och präglar, förändrar sig den islam som muslimer lever och lär där återigen.
 
Det andra antagandet som ligger till grund för idén att det här uppstår en euro-islam är att det andra islam, alltså ”icke-euro-islam” inte lever upp till upplysningens värden. För det är på denna grund som inrikesminister Seehofer menar att islam inte hör till Tyskland, och att bara den kristet-judiska kulturen är konstituerande för Tyskland. Men vad skulle vi idag veta om den grekiska filosofin, sålunda om den västerländska traditionen, om inte arabernas förmedling av den hade ägt rum?

Vi kan ta Aristoteles som exempel. Där kontakten mellan medelhavskulturerna var som livligast – i Spanien, på Sicilien – blev i slutet av 1000-talet och ännu mer i mitten av 1100-talet Aristoteles skrifter, som dittills varit okända i det kristna väst, översatta av muslimska, kristna och judiska tänkare från arabiska till västs lärda språk latin: Den grekiska kulturen inspirerade islam och islam vidareutvecklade dess idéer. Den persiske lärde Avicenna, som i början av 1000-talet med sin Aristotelesreception lade grunderna för en ny aristotelisk diskurs, och den andalusiske filosofen och läkaren Averroës (1126-1198), som genom sin Aristoteleskommentar utövade stort inflytande på den kristna skolastiken, är bara därför de mest kända exemplen. Att tala om kristet-judiska-västliga värden och samtidigt helt utesluta islam är därför ren idioti. Islam är och har alltid varit en del av väst.
 

 

upp