Snabb-inloggning:

Gå direkt till sekundärnavigationen (Alt 1)Gå direkt till sekundärnavigationen (Alt 3)Gå direkt till huvudnavigationen (Alt 2)

Inledning
Sneakers snarare än marschkängor

Det samhällspolitiska klimatet i Tyskland har förändrats märkbart sedan den populistiska respektive extrema högern har vuxit sig starkare: Med Alternative für Deutschland (AfD) finns ett parti långt ut på högerkanten representerat i Förbundsdagen och i delstatsparlamenten, med Pegida eller exempelvis Identitära rörelsen finns högerpopulistiska respektive högerextrema rörelser närvarande på såväl gator som på Internet. Enligt den senaste rapporten över författningsskyddet växer såväl antalet högerextrema som antalet högerextremistiska brott- och våldsdåd.

Von Sabine Pannen

Inrikesminister Horst Seehofer ser det som det största hotet mot tryggheten i Tyskland.[1] Högerscenen har inte bara blivit allt synligare, större och mer redo att ta till våld. Den är också mer komplex och använder sig av nya former och grepp för att hävda sina positioner i samhällets bredare lager.
 
På 80- och 90-talen präglades den högerextrema ungdomskulturen fortfarande av nynazister med rakad skalle, bombarjackor och marschkängor, som mer eller mindre var samhällets outsiders. Idag har unga högerextrema även moderiktiga sneakers, trendiga frisyrer, lediga huvtröjor eller eleganta kostymer och visar sig trevliga och intellektuella.
 
Till det yttre är de svåra att skilja från övriga i samhället.[2] Scenen har, även rent estetiskt, moderniserats. Vare sig det rör sig om en ”nipster” (korsning av orden ”hipster" och ”nazist”), nätaktivister, högerextrema huliganer, politiker från NPD eller AfD eller intellektuella inom nätverket Neue Rechte (’Nyhögern’) – den högerextrema scenen är utöver ungdomskulturen på många sätt och i hög grad närvarande på sociala medier och genom parlamentarisk representation i offentligheten. Gemensamt för de olika aktörerna är att de anlägger ett rasistiskt  synsätt på samhälleliga ämnen och mobiliserar och förskjuter den politiska diskursen högerut.[3] Högerextremt tankegods ska normaliseras för att destabilisera den liberala demokratin.
 
Att positioner långt ut på högerkanten letar sig in i samhällets bredare lager och redan normaliserats har nyligen Friedrich-Ebert-Stiftungs så kallade ”Mitte-Studie”  över högerextrema åsikter i det tyska samhället kommit fram till. Öppna högerextrema åsikter utgör visserligen undantag enligt studien. I stället har, enligt författarna, ”mjukare” högerpopulistiska åsikter befästs under de senaste åren och blivit vanligare i samhällets mittfåra. Studien visar även att öppen, hårdnackad högerextremism har sökt efter nya, moderna former, där ändå det gamla tysknationella tänkandet kunnat rymmas. I livsstilsvideor på YouTube eller på Instagram inskjuts rasistiska budskap på ett subtilt sätt så att de är svårare att urskilja och därmed lättare att sprida.[4] Exempelvis ger högerextrema influerare sin syn på världen i ett matklipp till synes liksom i förbigående.[5] Dessa artiklar vill ur olika perspektiv belysa mängden av högerextrema aktörer, deras nya strategier samt den samhälleliga normaliseringsprocessen av högerextrema positioner.
 
Historikern Volker Weiß skriver i sitt bidrag om AfD:s radikaliseringsprocess. Han tecknar en bild av de olika miljöerna inom partiet, dess kopplingar till högerextrema strukturer samt till det gamla, tysknationalistiska godset som lever kvar i partiets världsåskådning. Uppsvinget för högerextrema respektive högerpopulistiska partier är likväl inget tyskt fenomen, utan ett europeiskt. Statsvetaren Ann-Cathrine Jungar ägnar sig i sitt bidrag åt det europeiska perspektivet. Med hjälp av en jämförelse mellan AfD och Sverigedemokraterna (SD) beskriver hon såväl radikaliserings- som avradikaliseringsprocesser. Denna motstridiga utveckling är kännetecknande för det samtida, högerpopulistiska partilandskapet i Europa.
 
Pedagogikprofessorn Esther Lehnert närmar sig i sitt bidrag mängden av olika kvinnoroller inom högerextremismen – från coola affischflickor till oroliga mammor – som är både orättvist förbisedda och underskattade som politiska aktörer. För det är just dessa som lyckas bygga ett narrativ in i det samhällets bredare lager. Dessutom berättar sociologen Wilhelm Heitmeyer i sin intervju om varför högerextrema positioner får en sådan medvind i samhället – i öst som väst, i arbetarmiljöer som borgerliga miljöer. Han menar att begreppet ”högerpopulism” är helt missvisande för att beskriva dagens samhällspolitiska processer och förespråkar istället beteckningen ”auktoritär nationalradikalism” eftersom den syftar till att destabilisera samhälleliga och politiska institutioner.
 
 
[1] Horst Seehofer vid presskonferens med anledning av presentationen rapport över författningsskyddet 9/7 2019. Se även: Verfassungsschutzbericht 2019, s. 25, s. 53. https://www.verfassungsschutz.de/de/oeffentlichkeitsarbeit/publikationen/verfassungsschutzberichte
[2] Felix M. Steiner: ”Vom Nazi-Skinhead zum Nipster – rechtsextreme Jugendkulturen im Wandel”, 12/9 2017, på: https://www.bpb.de/politik/extremismus/rechtsextremismus/255988/jugendkulturen-im-wandel. Se även: Daniel Hornuff: Die Neue Rechte und ihr Design – Vom Ästhetischen Angriff auf die offene Gesellschaft, Transcript Verlag Bielefeld 2019.
[3] Verfassungsschutzbericht 2019, s. 59.
[4] Diese Strategien werden in der Studie in Kapitel „Einsickern in die Mitte: Strategien“ anschaulich beschrieben. Vgl. Andreas Zick/ Beate Küpper/ Wilhelm Berghan: Verlorene Mitte – Feindselige Zustände. Rechtsextreme Einstellungen in Deutschland 2018/19. Friedrich-Ebert-Stiftun (Hg.), S. 160-162. Rechtspopulistische Einstellungen werden in der Studie anhand folgender Merkmale festgemacht: Misstrauen in die Demokratie, Zustimmung  zu einem Law-and-Order-Autoritarismus und die Abwertung von Eingewanderten, Muslim_Innen, Asylsuchenden sowie Sinti und Roma.
[5] Vgl. Influencer der „Neuen Rechten“,https://www.deutschlandfunk.de/soziale-medien-influencer-der-neuen-rechten.2907.de.html?dram:article_id=449312.

upp