Intervju med Dr. Erkan Gürsoy
Dr Erkan Gürsoy arbetar vid institutionen för tyska som andraspråk vid universitetet i Duisburg-Essen (UDE) i Tyskland. Han har varit involverad i YLC! som partner sedan projektets start.
Kan du beskriva din roll och dina ansvarsområden inom projektet ”Your Language Counts!”?
Tillsammans med Tobias Schroedler tog jag ledningen för UDE-teamet inom projektet. Tobias var huvudansvarig för utvärderingen, medan jag stödde honom i en rådgivande roll. Vi hjälpte också vår kollega Clarissa Diekmann att formulera frågorna till modersmålslärarna. Den här gruppen är mycket marginaliserad och arbetar under osäkra förhållanden, vilket alltid gör det svårt för forskare att närma sig dem. Det var särskilt viktigt för mig att vi arbetade på ett inkännande och uppskattande sätt. Enligt min mening lyckades vi ganska bra med detta.
Vår andra stora uppgift var [sammanställningen av] handboken. Här tog Tatjana Atanasoska ledningen i redigeringsarbetet, och återigen fungerade jag som rådgivare.
Dessutom var vi ansvariga för att organisera YLC-konferensen, där jag var mycket aktivt involverad.
Kan du nämna ett särskilt minnesvärt ögonblick under projektet?
Jag var väldigt imponerad av hur modersmålslärarna gick med på att delta i det här projektet, trots deras initiala farhågor. Intervjuerna visade oss att vi hade lyckats ge den här unika gruppen en röst. Efteråt gav lärarna oss mycket positiv feedback med avseende på intervjuerna, vilket var fantastiskt.
En annan av projektets höjdpunkter var YLC-konferensen. Det var fantastiskt att samla projektgruppen och få träffa lärarna personligen. Samtidigt uppskattade jag mycket det första mötet i Uppsala i januari 2024 och mötet i Aten i maj 2025. Där kunde vi diskutera mer intensivt och klargöra flera frågor än vad som ibland var möjligt under våra online-möten.
Vad anser du vara projektets största framgångar?
Jag har alltid ambivalenta känslor när det gäller detta. Å ena sidan bidrog projektet till transnationaliseringen av modersmålsundervisningens landskap. Å andra sidan visade det också att sociala ojämlikheter är transnationella inom Europa. Alla lärare arbetar under extremt osäkra förhållanden, även på platser där modersmålsundervisningen är väletablerad.
Resultaten av studentenkäten var dock mycket positiva. De visar att eleverna högt värdesätter det här utbildningsutrymmet och att deras känsla av välbefinnande inom modersmålsundervisningen är enorm. För mig hänger det här samman med att modersmålsundervisningen är det enda sammanhang där flerspråkiga barn ses som flerspråkiga individer.
Vilka milstolpar har uppnåtts?
Jag tror att Goethe-Institut Sverige har uppnått en viktig milstolpe genom att inkludera modersmål i sitt arbete. Det här speglar ett nytt intresse som går utöver undervisning i främmande språk. Samtidigt tydliggör det på en uppskattning för marginaliserade invandrarspråk, ett perspektiv som visar på en hållbar framtidsvision för Goethe-Institut – en vision som visar intresse för samtida frågor. Jag ser det här som en milstolpe i Goethe-Instituts europeiska utveckling, där den svenska filialen har tagit på sig en pionjärroll. Jag hoppas att detta paradigmskifte kommer att fortsätta på andra Goethe-Institut-kontor och i den internationella marknadsföringen av det tyska språket.
Ytterligare milstolpar är allt material som har framställts genom projektet, bland annat handboken, färdplanen och plattformen för lärare. Det här är viktiga prestationer på transnationell nivå när det gäller modersmålsundervisning. Jag tror att alla länder drar nytta av detta utbyte, även de där modersmålsundervisningen redan är väletablerad.
“Your Language Counts!”- konferensen ägde rum vid universitetet i Duisburg-Essen i slutet av januari. Hur gick förberedelserna och genomförandet av eventet? Vad var din personliga höjdpunkt?
Det var fantastiskt att få träffas i person. I synnerhet med lärarna, men också med projektgruppen. Förberedelserna och genomförandet av eventet var båda intensiva, men allt gick mycket bra. Tyvärr var antalet deltagare mindre än väntat, men under konferensen insåg jag att lärarna faktiskt var mycket nöjda med detta. Workshopparna ägde rum i mindre grupper, vilket gjorde det enklare att arbeta och utbyta idéer med varandra.
Vilken inverkan kan ”Your Language Counts!” ha i framtiden, eller vilken inverkan hoppas du på?
”Your Language Counts!” är ett europeiskt projekt – ett europeiskt initiativ med europeiskt utbyte. Jag tror att det är fördelaktigt att inte bara tänka inom sin egen nationella kontext, utan också inom detta bredare europeiska perspektivet.
Jag hoppas och tror att det i framtiden kommer vara viktigt att dra nytta av ett sådant europeiskt projekt. Under de kommande fem, tio åren kommer ”Your Language Counts!” att fungera som en referenspunkt och en resurs för vidareutvecklingen av modersmålsundervisningen, både i de deltagande länderna och i hela Europa.
Hur påverkade ”Your Language Counts!” allmänhetens medvetenhet om modersmål och modersmålsundervisning? Hur kan det här vidareutvecklas och hur kan modersmålsundervisningen få ytterligare stöd?
Jag skulle helst vilja besvara den här frågan baserat på intervjudata och i relation till feedbacken från lärarna. Modersmålsundervisningen är fortfarande marginaliserad och det vore naivt att tro att projektet på egen hand har skapat en allmän uppskattning för modersmål och/eller invandrarspråk. Jag tror att vi kontinuerligt kommer att behöva presentera argument som säkerställer modersmålsundervisningens långsiktiga existens.
När det gäller modersmålsundervisningen vill jag hänvisa till uttalanden från lärare som trodde att vi även skulle utveckla undervisningsformat som tar hänsyn till fjärde eller femte generationens barn, för vilka majoritetsspråket också har blivit familjespråket, men för vilka det fortfarande är viktigt att bevara invandrarspråket. Vad händer när barn förstår språket men är rädda för att tala det eftersom deras egen gemenskap säger att deras turkiska låter tysk? Jag tror att den här nästa generationen i allt högre grad utsätts för diskriminering både från majoritetssamhället och från äldre invandrare, vilket naturligtvis undergräver deras självförtroende. För mig är det viktigt att öppna modersmålsundervisningen även för dessa senare generationer och stötta dem i att börja tala sitt modersmål igen.
Dessutom är det viktigt att visa att flerspråkighet inte innebär att man behärskar två språk separat i det nationella språket, utan att flerspråkighet är ett flytande begrepp och att det är helt okej att till exempel tala turkiska med svensk accent. Jag ser en stor potential här. Didaktiken för språkbruk behöver också utvecklas vidare, eftersom vi ännu inte har en helt etablerad metod.
Finns det något annat du vill dela med dig av?
Jag vill tacka Goethe-Institut Sverige, och i synnerhet Sabine Brachmann-Bosse. Tack för att ni har tagit så stor hänsyn till detta ämne och tack för inbjudan. Det var verkligen fantastiskt. När jag frågade Tobias gick han omedelbart med på att delta. Tatjana accepterade också med stor entusiasm, och vi hade turen att ha Clarissa Diekmann som kollega.
Det har varit mycket intensiva men också mycket produktiva år, och jag är helt enkelt tacksam över att ha fått bidra och vara en del av teamet.
Intervjun genomfördes av Carmen Bozzetta i februari 2026.
Kan du beskriva din roll och dina ansvarsområden inom projektet ”Your Language Counts!”?
Tillsammans med Tobias Schroedler tog jag ledningen för UDE-teamet inom projektet. Tobias var huvudansvarig för utvärderingen, medan jag stödde honom i en rådgivande roll. Vi hjälpte också vår kollega Clarissa Diekmann att formulera frågorna till modersmålslärarna. Den här gruppen är mycket marginaliserad och arbetar under osäkra förhållanden, vilket alltid gör det svårt för forskare att närma sig dem. Det var särskilt viktigt för mig att vi arbetade på ett inkännande och uppskattande sätt. Enligt min mening lyckades vi ganska bra med detta.
Vår andra stora uppgift var [sammanställningen av] handboken. Här tog Tatjana Atanasoska ledningen i redigeringsarbetet, och återigen fungerade jag som rådgivare.
Dessutom var vi ansvariga för att organisera YLC-konferensen, där jag var mycket aktivt involverad.
Kan du nämna ett särskilt minnesvärt ögonblick under projektet?
Jag var väldigt imponerad av hur modersmålslärarna gick med på att delta i det här projektet, trots deras initiala farhågor. Intervjuerna visade oss att vi hade lyckats ge den här unika gruppen en röst. Efteråt gav lärarna oss mycket positiv feedback med avseende på intervjuerna, vilket var fantastiskt.
En annan av projektets höjdpunkter var YLC-konferensen. Det var fantastiskt att samla projektgruppen och få träffa lärarna personligen. Samtidigt uppskattade jag mycket det första mötet i Uppsala i januari 2024 och mötet i Aten i maj 2025. Där kunde vi diskutera mer intensivt och klargöra flera frågor än vad som ibland var möjligt under våra online-möten.
Vad anser du vara projektets största framgångar?
Jag har alltid ambivalenta känslor när det gäller detta. Å ena sidan bidrog projektet till transnationaliseringen av modersmålsundervisningens landskap. Å andra sidan visade det också att sociala ojämlikheter är transnationella inom Europa. Alla lärare arbetar under extremt osäkra förhållanden, även på platser där modersmålsundervisningen är väletablerad.
Resultaten av studentenkäten var dock mycket positiva. De visar att eleverna högt värdesätter det här utbildningsutrymmet och att deras känsla av välbefinnande inom modersmålsundervisningen är enorm. För mig hänger det här samman med att modersmålsundervisningen är det enda sammanhang där flerspråkiga barn ses som flerspråkiga individer.
Vilka milstolpar har uppnåtts?
Jag tror att Goethe-Institut Sverige har uppnått en viktig milstolpe genom att inkludera modersmål i sitt arbete. Det här speglar ett nytt intresse som går utöver undervisning i främmande språk. Samtidigt tydliggör det på en uppskattning för marginaliserade invandrarspråk, ett perspektiv som visar på en hållbar framtidsvision för Goethe-Institut – en vision som visar intresse för samtida frågor. Jag ser det här som en milstolpe i Goethe-Instituts europeiska utveckling, där den svenska filialen har tagit på sig en pionjärroll. Jag hoppas att detta paradigmskifte kommer att fortsätta på andra Goethe-Institut-kontor och i den internationella marknadsföringen av det tyska språket.
Ytterligare milstolpar är allt material som har framställts genom projektet, bland annat handboken, färdplanen och plattformen för lärare. Det här är viktiga prestationer på transnationell nivå när det gäller modersmålsundervisning. Jag tror att alla länder drar nytta av detta utbyte, även de där modersmålsundervisningen redan är väletablerad.
“Your Language Counts!”- konferensen ägde rum vid universitetet i Duisburg-Essen i slutet av januari. Hur gick förberedelserna och genomförandet av eventet? Vad var din personliga höjdpunkt?
Det var fantastiskt att få träffas i person. I synnerhet med lärarna, men också med projektgruppen. Förberedelserna och genomförandet av eventet var båda intensiva, men allt gick mycket bra. Tyvärr var antalet deltagare mindre än väntat, men under konferensen insåg jag att lärarna faktiskt var mycket nöjda med detta. Workshopparna ägde rum i mindre grupper, vilket gjorde det enklare att arbeta och utbyta idéer med varandra.
Vilken inverkan kan ”Your Language Counts!” ha i framtiden, eller vilken inverkan hoppas du på?
”Your Language Counts!” är ett europeiskt projekt – ett europeiskt initiativ med europeiskt utbyte. Jag tror att det är fördelaktigt att inte bara tänka inom sin egen nationella kontext, utan också inom detta bredare europeiska perspektivet.
Jag hoppas och tror att det i framtiden kommer vara viktigt att dra nytta av ett sådant europeiskt projekt. Under de kommande fem, tio åren kommer ”Your Language Counts!” att fungera som en referenspunkt och en resurs för vidareutvecklingen av modersmålsundervisningen, både i de deltagande länderna och i hela Europa.
Hur påverkade ”Your Language Counts!” allmänhetens medvetenhet om modersmål och modersmålsundervisning? Hur kan det här vidareutvecklas och hur kan modersmålsundervisningen få ytterligare stöd?
Jag skulle helst vilja besvara den här frågan baserat på intervjudata och i relation till feedbacken från lärarna. Modersmålsundervisningen är fortfarande marginaliserad och det vore naivt att tro att projektet på egen hand har skapat en allmän uppskattning för modersmål och/eller invandrarspråk. Jag tror att vi kontinuerligt kommer att behöva presentera argument som säkerställer modersmålsundervisningens långsiktiga existens.
När det gäller modersmålsundervisningen vill jag hänvisa till uttalanden från lärare som trodde att vi även skulle utveckla undervisningsformat som tar hänsyn till fjärde eller femte generationens barn, för vilka majoritetsspråket också har blivit familjespråket, men för vilka det fortfarande är viktigt att bevara invandrarspråket. Vad händer när barn förstår språket men är rädda för att tala det eftersom deras egen gemenskap säger att deras turkiska låter tysk? Jag tror att den här nästa generationen i allt högre grad utsätts för diskriminering både från majoritetssamhället och från äldre invandrare, vilket naturligtvis undergräver deras självförtroende. För mig är det viktigt att öppna modersmålsundervisningen även för dessa senare generationer och stötta dem i att börja tala sitt modersmål igen.
Dessutom är det viktigt att visa att flerspråkighet inte innebär att man behärskar två språk separat i det nationella språket, utan att flerspråkighet är ett flytande begrepp och att det är helt okej att till exempel tala turkiska med svensk accent. Jag ser en stor potential här. Didaktiken för språkbruk behöver också utvecklas vidare, eftersom vi ännu inte har en helt etablerad metod.
Finns det något annat du vill dela med dig av?
Jag vill tacka Goethe-Institut Sverige, och i synnerhet Sabine Brachmann-Bosse. Tack för att ni har tagit så stor hänsyn till detta ämne och tack för inbjudan. Det var verkligen fantastiskt. När jag frågade Tobias gick han omedelbart med på att delta. Tatjana accepterade också med stor entusiasm, och vi hade turen att ha Clarissa Diekmann som kollega.
Det har varit mycket intensiva men också mycket produktiva år, och jag är helt enkelt tacksam över att ha fått bidra och vara en del av teamet.
Intervjun genomfördes av Carmen Bozzetta i februari 2026.