​Att skriva i "realsocialismen”

Under hela DDR:s existens sökte den politiska ledningen forma och använda skönlitteraturen som ideologiskt instrument. Målet var att med litteraturen som medel uppfostra befolkningen till goda, hårt arbetande socialistiska medborgare i den nya statsbildningen.

Bland annat grundades för detta ändamål ett litteraturinstitut i Leipzig 1955, vars syfte var att utbilda författare och understödja litterärt skrivande i enlighet med den härskande kulturpolitiska doktrinen.
 
Foto: Per Landin Hur förhöll sig verksamma författare i DDR, som exempelvis Wolfgang Hilbig och Christa Wolf, till dessa politiska diktat, och vilka möjligheter fanns det för form- och innehållsmässiga experiment? Vad var egentligen ”DDR-litteraturen” och hur ser dess arv ut idag? 

Medverkande:
 
Lutz Seiler, författare: För hans debutroman Kruso (2014) erhöll han det Tyska bokpriset. Hösten 2016 utkom Kruso på svenska i översättning av Aimée Delblanc.

Katja Stopka, litteraturvetare. Hon ledde forskningsprojektet "Literarische Schreibprozesse“ vid Deutsches Literaturinstitut Leipzig, även medförfattare till boken om litteraturinstitutet i Leipzig.
 
Michael Opitz, litteraturhistoriker. 2017 utkom hans lovordade biografi om författaren Wolfgang Hilbig.
 
Moderator: Markus Huss, biträdande lektor i tyska med litteraturvetenskaplig inriktning vid Stockholms universitet.