Jordens vidd

Det är hög tid att sluta ställa frågan om hemvist till människor utifrån som voyeuristisk uppmaning om att ge upplysningar om känslor av tillhörighet eller splittring. Bådadera kan människor självklart känna, men vilken funktion har det som offentligt spörsmål? 

Jag har precis läst din bok ”Transit” och jag kan förstå smärtan och ångesten när du beskriver livet för flyktingar som försöker få ett transitvisum i Marseille, sommaren 1940 under andra världskriget. Jag har också känt denna typ av hjälplöshet och osäkerhet såsom flyktingarna gör i din bok. 

“We were four of us. Three of them sisters born in the same city, on the same island [...] – and yet, in this moment of history, with three different travel documents“: Sinthujan Varatharajah on the power of a passport.

Att dina skrifter utplånades i bokbålen, ditt institut för sexualvetenskap plundrades och förstördes av nazisterna – var detta de onda andarna? 

Anna Prizkaus novellsamling ”Fast ein neues Leben” (’Nästan ett nytt liv’) och romanerna  ”Eine Formalie in Kiew” (’En formalitet i Kiev’) av Dmitrij Kapitelman och ”Das achte Kind” (’Det åttonde barnet’) av Alem Grabovac.

Look at the way you think about yourself now. African. Dark-skinned. Migrant. Fifteen years ago you were simply British, part of an apparently thriving whole. But now, with each passing year, your identity is being divided up, with each element progressively more dangerous.

Ett samtal mellan Leila Essa, Maha El Hissy och Adrian Daub om rådande debatter inom germanistik, kanon och om att bryta ner hegemonier.